Jag är grinig. Och inte så lite heller.
Jag har nog redan skrivit om det, fast nu är det definitivt. Syrran kommer hem från Hoting ikväll, och har karln sin med sig. Och det betyder; att jag kastas ut från mitt rum. Jävla barn. MITT rum är det nu. Och hon fattar ju itne hur det känns heller.
Jag behöver min ensamhet, jag behöver kunna stänga in mig och få vara ifred. Nu ska dom stanna här tills efter nyår nån gång.
God give me strength...
Va skönt det ska bli att äntligen få flytta. Få vara för sig själv, ingen som tjatar, ingen som gnatar, ingen som bestämmer över mig. Jag gör vad jag vill, när jag vill, hur jag vill.
Det kommer gå lysande. Bara så ni vet.