So much for my happy ending

Lycka. Vad är det egentligen?
Ett lyckligt slut? Att dö utan att vara plågad?
Vad är plåga? Fysisk och/eller psykisk smärta.

(Det närmar sig prov, mina nerver är på helspänn och hela jag kokar över av tankar)

Såg nåt program på tv förut... vad det nu var.. Jo, Cityakuten, gamla avsnitt. En man, vars fru hade cancer och dog, (tror jag det var) frågar Carol om hon tror på själsfränder. Han ansåg att hans fru var hans själsfrände, och att han aldrig skulle kunna älska en människa lika mkt som han älskade henne. Det får henne att gå till sitt "ragg", säga att hon fortfarande är kär i en fadern till sina barn. Sedan sätter hon sig på ett plan till honom, och dom möts. Två älskande återförenas. Carol och Doug. Happy ending. Iaf för tillfället.

Jag vet att det är löjligt, det är ju en typisk tv-grej, I get that. Men jag vill också ha ett lyckligt slut. Eller förresten, jag nöjer mig med en lycklig början. Träffa en hygglig kille, en som tycker om mig. Som vill ha mig för mer än min kropp (haha, ser ni humorn? Vad jag menar är att killar är kåta varelser som nöjer sig med "förhållanden" som varar en natt). Jag vill ha ngn att bry mig om, någon att skämma bort, någon att vända mig till, någon som får mig att må bra. Någon att tycka om, som tycker om mig med. Någon som håller om mig när jag ska sova, någon som ler mot mig när jag vaknar, och som skrattar åt mitt fruktansvärda morgonhumör. Någon som ställer sig bakom mig och kramar om mig, när jag som minst anar det. Någon jag kan pussa på, bara för att han är för underbar för att låta bli. Någon som jag ställer mig tätt intill och sniffar på, han luktar ju så gott.

Det värsta av allt - jag tror jag hittat honom. Eller iaf en som är precis så som jag vill att han ska vara.

Men....

Du är inte min... och du är alldeles för långt bort.... :(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0