Vissa saker kan man bara inte förklara...

För första gången på väldigt länge har jag återigen känt känslan av en ångestattack-waiting-to-happen. Om den kommer att komma vet jag inte, men jag känner oron i hela kroppen. Skillnaden mot förut, är att just nu vet jag vad jag stressar upp mig över, jag vet vad det är som gnager mig. Men skulle jag berätta det för er så skulle ni troligtvis inte förstå mig. Eller kanske ni skulle. Omöjligt att veta. Känslan säger dock att dom flesta (även jag, i normala fall) skulle vifta bort det som en småsak. Sjukskrivningen har gett mig tid att andas, tid att varva ner, men bristen på pengar gör att jag nog måste avbryta den i förtid. Kanske, iaf. Jag vet inte än.

Shit, jag jagar upp mig över småsaker, jag vet det.Och jag önskar jag bara kunde slippa det... Ska prova psykologens tips; "Nu ska jag få den största jäkla ångestattack som bara är möjligt". Att tänka att man ska få det brukar ju få motsatt effekt, jag hoppas det blir så även för mig...Jag vill inte må så, jag vill verkligen inte...

Kommentarer
Postat av: ämma

tror nog vi alla stressar upp oss över det här med pengar åtminstone. inget kul att vara pank när hyra och räkningar skall betalas :(

2006-08-01 @ 21:24:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0