"Det ska bli ett sant nöje att döda dig"
Jag håller på att läsa Magdalenda Graaf's bok "Det ska bli ett sant nöje att döda dig" just nu. Den är spännande, hemsk, bra.... men det är en sak som jag verkligen stör mig på, och det är att hon "förstör" fortsättningen i boken genom att halvt berätta i stora drag vad som ska hända.
Till exempel:
Visst, det är väl säkert hennes sätt att skriva, och jag vet att det är en sann "historia" och så, så självklart skriver hon som hon vill, och som hon minns och upplevde det... Men jag vill inte veta i förväg vad som ska hända i en bok, det förstör lite av hela grejen med läsandet! Det känns som slöseri med tid att läsa när jag redan vet vad som ska hända. Längre fram i boken skriver hon även;
Opps I did it again typ. Nu vet jag ju att det är så det kommer att lösa sig. Det ville jag ju inte veta redan nu, det vill jag veta sedan, när det är dags för det i själva "storyn". Men visst, nåt speciellt har väl boken antar jag, för jag läser den ju fortfarande, dessa små "ledtrådar" till trots. Men jag tycker fortfarande inte om det....
Till exempel:
"Vad jag inte visste var att det runt hörnet väntade mordhot, "kontrakt" som Jorma lagt ut på mig och min syster, en egen livvakt, överfallslarm, peruker, poliseskort, flyttlass som skulle gå till nya jourhem uppåt landet, mer ångest men framför allt den starka fruktan i ensamheten. Jag skulle få söka hjälp i gråzonen, be om skydd hos någon som inte skydde de medel som Jorma använde, någon som samhället såg ner på men som skulle bli min hjälte, någon som hade kurage nog att ställa sig upp och lägga sina skyddande vingar över mig och Ville och med hög och tydlig röst säga att man inte slår kvinnor och barn."
Visst, det är väl säkert hennes sätt att skriva, och jag vet att det är en sann "historia" och så, så självklart skriver hon som hon vill, och som hon minns och upplevde det... Men jag vill inte veta i förväg vad som ska hända i en bok, det förstör lite av hela grejen med läsandet! Det känns som slöseri med tid att läsa när jag redan vet vad som ska hända. Längre fram i boken skriver hon även;
"Jag vet inte hur det hade gått om det inte varit för den vackra asiatiska kvinna som bad som finske make, den fruktade före detta mc-ledaren, att breda sina skyddande vingar över mig och Ville så att vi inte längre behövde gömma oss."
Opps I did it again typ. Nu vet jag ju att det är så det kommer att lösa sig. Det ville jag ju inte veta redan nu, det vill jag veta sedan, när det är dags för det i själva "storyn". Men visst, nåt speciellt har väl boken antar jag, för jag läser den ju fortfarande, dessa små "ledtrådar" till trots. Men jag tycker fortfarande inte om det....
Kommentarer
Trackback
