Det kallas för "road rage".
And I has it.
Nejdå, det är inte så farligt. Men jag kan väldigt lätt bli irriterad på mina medtrafikanter när de inte uppför sig så som jag tycker att man ska uppföra sig. Idag var det en tjej i en Toyota modell större. Bilen alltså, inte tjejen. Vi stog sida vid sida inne vid "Röda torget" inne i stan. Hon i vänsterfilen och jag i högerfilen. När det slog om till grönt så åkte väl jag iväg i det tempo jag brukar när jag ska ut på E4:an. Tjejen masade på i vänsterfilen utan att verka veta vart gaspedalen satt. Flera hundra meter senare kom hon dundrandes förbi för att sedan svänga in en bra bit före. Fine, so far so good. Märkte sedan att jag började komma ikapp henne, och jag höll ändå 100, vilket
är lägre än hastighetsgränsen på vägen (som är 110). Hon hade ingen framför sig, så det var ingen som bromsade "flödet" så att säga. Nehepp tänkte jag, jag kör väl om då. Sagt och gjort. Jag hann dock inte speciellt långt före henne innan hon satte plattan i mattan och susade förbi igen.
Herregud, bestäm dig människa. Ja, jag vet att folk har svårt att bli omkörda, men come on!
Ja, en liten bit senare så upprepas samma jävla sak! Hon kör långsammare och långsammare, och jag hade väl mer eller mindre bestämt mig för att inte köra om, oavsett. Det var inte så långt kvar till min avfart. Men när hon är nere i 65-70 så tänker jag bara, skit samma, jag kör om. Sagt och gjort. OCH HON GÖR SAMMA SAK IGEN! Så fort jag kommit om så gasar hon upp och kör förbi! Va fan människa, vad är ditt problem?! Även den här gången saktade hon ner allt eftersom, men nu orkade jag verkligen inte mer. Dessutom åkte hon av på första avfarten vid birsta, så jag tog den andra. Irritationen var total. Är det verkligen så svårt att hålla hastigheten på E4:an utan farthållare?! Till och med jag klarar det ju...
Intervjun för Proffice gick bra. Det kändes som jag gjorde ett riktigt bra intryck, det kändes positivt. De verkade positiva. Det kändes bra.
Det brukar aldrig kännas bra på intervjuer, så av den anledningen drar jag slutsatsen att jag inte kommer att få ngt jobb där... :) Besked ska lämnas under veckan iaf.
Nu ska jag sätta mig i bilen och styra kosan mot härnösand för den andra delen av splitpasset... Suck. Så drygt... Måste försöka få tag på A med, han skrev på fejjan att han var hemma krasslig idag, så jag måste kolla hur sjuk han är, och om det går bra att jag sover där eller ej. Hoppas han bara är lite lagom sjuk (finns det hos karlar?) så att jag ändå kan sova där utan att störa honom allt för mkt, och utan att bli sjuk själv. Håll tummen för mig.
Nejdå, det är inte så farligt. Men jag kan väldigt lätt bli irriterad på mina medtrafikanter när de inte uppför sig så som jag tycker att man ska uppföra sig. Idag var det en tjej i en Toyota modell större. Bilen alltså, inte tjejen. Vi stog sida vid sida inne vid "Röda torget" inne i stan. Hon i vänsterfilen och jag i högerfilen. När det slog om till grönt så åkte väl jag iväg i det tempo jag brukar när jag ska ut på E4:an. Tjejen masade på i vänsterfilen utan att verka veta vart gaspedalen satt. Flera hundra meter senare kom hon dundrandes förbi för att sedan svänga in en bra bit före. Fine, so far so good. Märkte sedan att jag började komma ikapp henne, och jag höll ändå 100, vilket
är lägre än hastighetsgränsen på vägen (som är 110). Hon hade ingen framför sig, så det var ingen som bromsade "flödet" så att säga. Nehepp tänkte jag, jag kör väl om då. Sagt och gjort. Jag hann dock inte speciellt långt före henne innan hon satte plattan i mattan och susade förbi igen. Herregud, bestäm dig människa. Ja, jag vet att folk har svårt att bli omkörda, men come on!
Ja, en liten bit senare så upprepas samma jävla sak! Hon kör långsammare och långsammare, och jag hade väl mer eller mindre bestämt mig för att inte köra om, oavsett. Det var inte så långt kvar till min avfart. Men när hon är nere i 65-70 så tänker jag bara, skit samma, jag kör om. Sagt och gjort. OCH HON GÖR SAMMA SAK IGEN! Så fort jag kommit om så gasar hon upp och kör förbi! Va fan människa, vad är ditt problem?! Även den här gången saktade hon ner allt eftersom, men nu orkade jag verkligen inte mer. Dessutom åkte hon av på första avfarten vid birsta, så jag tog den andra. Irritationen var total. Är det verkligen så svårt att hålla hastigheten på E4:an utan farthållare?! Till och med jag klarar det ju...
Intervjun för Proffice gick bra. Det kändes som jag gjorde ett riktigt bra intryck, det kändes positivt. De verkade positiva. Det kändes bra.
Det brukar aldrig kännas bra på intervjuer, så av den anledningen drar jag slutsatsen att jag inte kommer att få ngt jobb där... :) Besked ska lämnas under veckan iaf.
Nu ska jag sätta mig i bilen och styra kosan mot härnösand för den andra delen av splitpasset... Suck. Så drygt... Måste försöka få tag på A med, han skrev på fejjan att han var hemma krasslig idag, så jag måste kolla hur sjuk han är, och om det går bra att jag sover där eller ej. Hoppas han bara är lite lagom sjuk (finns det hos karlar?) så att jag ändå kan sova där utan att störa honom allt för mkt, och utan att bli sjuk själv. Håll tummen för mig.
Kommentarer
Trackback
