Jag har faktiskt varit på rätt bra humör större delen av dagen. Eller ja, början på dagen iaf. Det gick riktigt riktigt bra hos sjukgymnasten, han tog mig på allvar, hjälpte mig med lite övningar och hjälpte mig förstå varför jag har ont och hur jag kan förebygga det. Awesome! Jag ska dessutom komma dit och vi ska prova att blidka mina handleder med akupunktur. Hur nu det ska gå!

Efter det har det dock gått utför. Jo, jag har fått sitta på rätt avdelning och jobbet i sig funkar bra, men som sagt, allt eftersom så blir jag på sämre och sämre humör. PMS kanske, vad vet jag. Lättretad är jag dock, och har gått och småtjurat senaste timmarna.

Dessutom bråkar Ticnet med mig, så jag kan inte använda deras nya tjänst och boka platser där man väljer själv vart man vill sitta. Evil...

Det bästa med den här dagen är att jag känner mig välkommen att övernatta hos A. Känns som jag bara tränger mig på annars (och inte bara hos honom... minst av allt hos honom, faktiskt), men nu känner jag mig faktiskt välkommen. Sen om han ska vara hemma eller inte, det är en annan historia... Haha :)

Jag tror dock det är svårt för andra att förstå hur mkt jag faktiskt uppskattar hans vänskap. Han lixom är sån, så det känns i hela kroppen att han bryr sig om en. Man behöver inte undra om man är omtyckt eller önskvärd, man bara vet att man är det. Och den känslan, mina vänner, den växer inte på träd.

Nej, nu är lunchrasten slut och det är dags att ge sig i kast med alla avtal igen. Klockan 19 börjar hockeyn och då ska webbradion igång igen.

Salut.