Ja de var ju det jag skulle säga

Eftersom jag så ofta skriver om att jag inte kan sova, så kan ju lika gärna nämna tillfällen då jag faktiskt kan sova. De inträffar rätt sällan, men när de väl inträffar så är det ju guld värt!

Well, som jag (tror jag) redan nämnt så åkte jag ju och hämtade min fina vän på jobbet på fredagmorgon. Där vid 5-snåret, ni vet, då jag ändå brukar vara vaken. För jag är ju typ vaken för det mesta. Anyway, normalt sett när jag är med som sällskap så brukar jag vara sällskaplig nog och äta frukost, kolla lite på tv o så, innan det blir dags att försöka sova.

Inte i fredags. Jag kom in i lägenheten, småpysslade lite (väldigt snabbt småpyssel) och sen gjorde jag mig sovaklar. La mig tillrätta, och somnade. Pang bom! Jag märkte inte ens när sällskapet la sig för att sova, och det brukar jag ändå reagera på. Men nej, jag sov. Och jag sov länge. Och jag sov hårt. Och jag sov gott. Vaknade några få gånger och somnade om lika snabbt igen. Åh, tänk om man fick sova så jämt!? Det hade varit awesome.

Nu sover jag iofs nästan alltid bra när jag sover däruppe, men jag menar förstås att jag vill sova så pass bra på hemmaplan med. När jag är själv. Men men, jag är glad och tacksam för de tillfällen som erbjuds, för vet ni hur knäpp man blir när man inte kan sova ordentligt?! Man blir knäpp - take my word for it.

Nåja, nu blir det sängen, och jag har väl säkert nån film eller nåt jag kan roa mig med medans jag... ja du gissade rätt, inte sover.

Godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0