Såg den HÄR länken på Facebook nyss. Det är alltså ett klipp som visar på hur barn "skäms bort" på skönhetssalonger i USA, och det man reagerar mest över i klippet är bikinivaxningar för barn. Först vill jag bara säga att det är helt sjukt. Barn har väl för fan inte ens nåt att vaxa bort?! Det är total idioti.

Men sen tar de även upp håruppsättningar, målade naglar och lite annat smått och gott, och det tycker jag är en lite annan sak. Nu kan ju den inbitne genusmänniskan komma här och säga att det jag tänker skriva nu är något jag tycker bara för att jag "lärt mig" att tycka så, men då får det vara så. Det jag tänkte säga är det att såvitt jag kan minnas så lekte jag med smink och nagellack när jag var liten. Man ville ju bli fin! Att få håret uppsatt i en fin frisyr var ju hur toppen som helst (så länge det inte var den där hemska inbakade flätan som mamma gjorde som jag inte gillade... haha. Nu för tiden gillar jag den dock)! Det är väl inget konstigt med att barn vill vara fina?

Men då finns ju förstås det där genusperspektivet som säger att barn inte ska behöva vara fina. Att det räcker med att barn är bra. Lady Dahmer är den jag tänker på i första hand, hennes dotter har som jag fattat det nyligen börjat på förskola och Dahmer skrev häromdagen ett inlägg om att dottern hade frågat om hon var fin, typ. Eller äh, läs själva. Jag förstår tanken. Barn SKA inte behöva oroa sig över ifall de är fina eller inte. Men jag tycker ändå inte det är fel att säga att de är fina. Och ja, jag vet att jag säger emot mig själv. Men då får det väl vara så då. Jag får väl fundera lite till helt enkelt...