... med att vara en sån jäkla tjurig bitter-röv! Det är väl det totalmaniska planeringsfreaket (som tydligen är en av mina personligheter) som verkligen sätter mig i storstrejk när mina planer inte blir som jag tror att de ska bli. Jag vet att det är fånigt, men jag är verkligen hysteriskt beroende av mina rutiner och planeringar, och när de förändras utan att jag är beredd på det, då går hela jag i baklås. Det är skitirriterande, och jag försöker verkligen fungera som normala människor, men den där maniska sidan brukar allt som oftast vinna.

Att sluta planera, och bara ta saker som de kommer, vore ju också en idé. Men hallå, den som känner mig på riktigt vet att ett sånt alternativ inte ens finns på världskartan. Så, jag får väl fortsätta bli hysterisk över småsaker. Det har ju fungerat hittills så...

Idag är det tänkt att det ska bli fika på stan. Jag vet inte när, jag vet inte hur jag tar mig dit, jag vet inte hur jag tar mig hem. Jag trodde jag visste vilka jag skulle fika me, men det blev en till, och det gör ju ingeting (även om ja: den där maniska delen i mig gjorde sitt bästa för att försätta mig i baklås), men överlag känns det som att ja inte vet någonting. Och den känslan gillar jag inte...Men det ska redas ut nu, så förhoppningsvis har jag full koll inom kort!

För övrigt, visst är det sjukt tråkigt när inläggen bara innehåller text? :(