Det kallas levnadsglädje, inte dumheter.

Ännu en hästdag avklarad in the life of Erika. Helt grymt bra väder och jag tycker mig ana en svag nyansskillnad på bröstkorgen. Men det kan ju iofs oxå vara ett rent önsketänkande. Hur som helst så blev det en bra ridtur.

På vägen från stallet var hos seg som sirap. Det gick inte speciellt mkt framåt mer än vad nöden krävde, men när vi kom bort från vägen så började hon kliva på lite mer. När vi sen kom in i skogen, och hittade ett litet galopptillfälle, då vart det glad tjej. Hon for iväg som ett skott. Blev dock ingen lång galopp, för vips så satt det en nybörjare på ryggen! Stog väl mer eller mindre på tå, framåtlutad och balansen var som bortblåst. Tack och lov för snäll häst som stannar på röstkommando, haha, annars hade jag legat vid sidan av stigen ett par sekunder senare.

Vände tillbaka dit vi kom ifrån och mötte strax ett kompani islänningar från Riiby gård som var ute på tur. Jag som mötade trafik sabbade alltså deras galopp. Tough luck, men det var inte mkt att göra. Kom ut på en annan väg, och hästtjejen ville springa. Travade lite, men hon ville verkligen iväg, så jag tänkte att vi kan väl ta en liten galopp och bete oss som folk. Alltså, någorlunda kontrollerat. Det gick väl sådär kan vi säga, men nu var åtminstone inte nybörjaren kvar längre. Det fick dock bli mestadels trav, eftersom man aldrig vet när man får möte.

Så småningom hittade vi oss in på ridvägarna bakom Timrå Ridstadion (de har jättefina ridvägar!) och jag hade väl egentligen bestämt mig för att vi inte skulle galoppera ngt mer. Till slut vart det dock liiiite för lockande, och jag kortade tyglarna. Lilla häst kröp ihop som en boll och "pep"! Galopperade på stället. Jag släppte inte iväg henne, och då tyckte hon väl att jag var pest och pina, så då passade hon på att bocka och sparka bakut lite. Tillslut släppte jag iväg henne så hon fick springa av sig lite, och hon lixom pep igen när hon for iväg! Roliga lilla häst. Knasiga, knäppa häst.

Jag saktade av efter ett tag, och det tog inte lång tid innan jag hörde kompaniet med islandshästar igen. De höll på att komma ikapp mig, så då blidde det dags för dem att sakta av med. Hehe.. men inte mitt fel att de väljer samma väg som jag! De svängde dock av efter en liten stund, och jag fortsatte hemåt. Fröken var galet pigg hela vägen hem. Gick väl halvt som halvt och travade på stället hela vägen hem, släppte jag efter så gasade hon, tog jag tygeln lite till så lättade frambenen några centimeter uppåt. Tossa. Till slut fick hon iaf trava en bit till, och hon frustade och kändes bara så sjukt positiv. Vackra häst. Och tror nog inte, när jag kommit nästan hela vägen tillbaka till gården, då hör jag kompaniet islänningar komma dundrande - igen. Alltså, tredje gången gillt som jag sabbade deras "vilda framfart". Nåja, sånt som händer.

Hur som helst så var det en rolig dag, men det sjuka är att när Naomi känns sådär pigg och "busig", då är min första tanke: "Gud vad jag skulle vilja se Ninnie rida den här hästen". Jag kan inte rå för det! Det bara är så.

Jäääklar, nu har tiden sprungit iväg för mig. Jag ska ju åka o hämta syster för vår Big Brother-kväll! Dags att lägga på ett kol minsann.




Harmoni...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0