I ett mail häromdagen så nämnde jag att jag gillar träningsvärk. Alltså, ni vet, sådär som man gillar känslan av att den träning man gjort på ett eller annat vis haft effekt. Inte sådär som att man är hel-masochist och gillar smärtan som smärta. Inte så.

Ungefär som jag misstänkte så har jag idag träningsvärk. Yaaaay, fast neeeej... Jag vet inte riktigt om det är träningsvärk fullt ut eller om det bara är rent värk. Ryggen håller på att gå av och det uppskattas sällan. Så nu vet jag inte om det är mitt vanliga "klassiska" ryggont något förhöjt, eller om det helt enkelt är träningsvärk. För jag har ju nämligen Finstas i särklass mest otränade ryggmuskler.

Nu ska jag dock ta kroppaskrället och bege mig iväg till affektiva, precis som alla andra fredagar... And off we go.