Man kan inte leva i det förflutna

Det kanske är dags att börja inse det nu. Det som var, har varit. Kanske kommer det igen, men troligtvis inte. Hade jag vetat att det fanns ett "jag vill inte" i botten så hade kanske det förflutna hade varit ännu längre bort än vad det är nu, men nu när jag vet så har jag inte samvete att ens fråga längre. Men det känns jobbigt. Jag saknar det som var. Jag saknar det jävligt mycket, faktiskt.

And on another note...

Idag har jag gratisshoppat. Det är aldrig fel. Jo, alltså, jag fick ju ett presentkort på IKEA när jag fyllde år (tack tjejerna!) som jag inte utnyttjat än. Eller ja alltså, jag hade inte utnyttjat det tidigare idag. Nu är det tomt. Det blidde lite smått och gott, och liiite fick jag lägga emellan själv (självförvållat såklart, men ibland kan man inte riktigt bromsa sig). Med mig hem fick jag en lykta som jag tänkte hänga på balkongen och ha ljus i, ljus, två lampskärmar, ett bäddset, extra örngott och så en sån där kudde som formar sig efter huvudet. Good shit. Det är mycket "bra-å-ha"-grejer för en liten slant det där. Så inatt ska jag premiärsova på nya kudden.

Kom ganska nyss hem iaf. Var ute och åt kvällsmiddag med den gode Andreas, och kring halv midnatt lämnade vi Max åt sitt öde. Jag hade dock ingen större lust att åka hem så jag var ute och okynneskörde lite ett tag. Man kan behöva göra det ibland.

Nu ska jag väl försöka sova lite. Har hört att man måste göra sånt ibland. Dessutom ska jag upp och leka telefonterrorist imornbitti, jaga försäkringskassan är alltid lika skoj. Men måste man så måste man. Punkten och slutet.

Godnatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0