Om man tänker efter...

Jag fick för några dagar sedan en kommentar av Joanna, där hon gav en positiv kommentar om hur öppen jag är med en hel del saker. Jag tycker det är skönt att kunna vara öppen, att slippa smyga och gömma och låtsas att allt är bra hela tiden. Det gör jag så bra IRL, så då är det skönt att kunna släppa det när jag skriver.

Men en sak slog mig. Jag tänkte, om någon utifrån läser mina klagolåtar och humörsvängningsinlägg så kan ju inte det vara så jäkla bra reklam för mig själv, eller hur? Samtidigt som man ju inte vill utge sig för att vara någon man inte är.

Jag tänker faktiskt rätt sällan på hur det jag skriver kan tolkas av folk som inte känner mig. Eller ja, folk rent generellt egentligen. Jag är kanske lite för personlig emellanåt, och jag vet inte om det är en bra eller dålig sak.

Aja. Jag är inte så hemsk eller så ... underlig, som jag kan verka. Eller jo, det är jag. Nästan. Inte riktigt. Ibland.
Gilla läget för fan, jag har mina positiva sidor med... ;) Och förresten, vem har sagt att det inte är nåt positivt att vara knepig? ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0