Det märks att man är ovan

Jag gick och la mig innan 22 igår. Kan ni förstå det? Det har väl inte hänt på år och dag vad jag kan komma ihåg. Visst, jag vaknade kring midnatt och var klarvaken ett par timmar sen, men ändå. Nu är jag fortfarande trött dock, men jag har aldrig varit någon morgonmänniska.

Vaknade dock halvt skräckslagen här på morgonkvisten när jag hörde hur det dundrade vid min dörr. Tänkte att det måste vara nåt fyllo (en måndagmorgon klockan fyra?!) eller tidningsbudet som gjort nåt tok. Men sen ringde det på dörren med. Tittar i titthålet och där står ju min finevän och vinkar. Han hade tänkt smyga sig in utan att störa men eftersom jag är som jag är så hade jag ju säkerhetshaspen på, alltså går det inte att bara låsa upp och gå in även om man nu har egen nyckel. Aja, det gjorde ingenting, jag somnade om rätt snabbt sen ändå, fast inte lika snabbt som han som både jobbat dag- och nattpass. Stabilt. Så nu ligger han och snarkar och jag ska bege mig till jobbet. Andra dagen i skolan. Idag blir det bland annat matte, so/no och slöjd. Spännande.

Tjingeling.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0