Skabbig

Känner mig rätt halvskabbig för tillfället. Ögonen svider, huden är torr, lederna är ömma, energinivån är i botten. Jag ville bara säga det.

Nu är det ett program på tv:n som heter Pojkvänsakademin eller nåt sånt. Lite nyfiken på det här eftersom jag såg originalet Tool Acadamy på tv11 i somras/våras när det gick på nätterna. Jag blir båda förvånad över vilka sviniga killar det finns, men samtidigt undrar jag hur tjejerna står ut med dem så pass länge som de gör. Jag menar, att gå in i ett program och berättar under presentationen av förhållandet att "han har varit otrogen si och så många gånger och jag har fått reda på det på omvägar" osv osv, varför stå ut med det då? Eller är det ett sånt pass litet problem ändå att man väljer att "stå ut med det"? Och om man nu väljer att stå ut med det, är det då värt att ta upp det i ett tv-program? Hur som helst, hittills har jag märkt en stor skillnad mellan svenska programmet och det amerikanska, och det är att den svenska versionen även tar med "snälla" pojkvänner. Alltså, "han är för snäll", "han är lat", "han är en toffel", "han tar hand om mig för mycket".. Några sånna grabbar fanns INTE i den amerikanska versionen. Där var alla mer eller mindre ur-ruttna, och det var både slagsmål och annat stök. Inte för att det nödvändigtvis är bättre alltså, jag bara noterade...

Sen kan jag fortfarande inte släppa hur skolbarn skriver nu för tiden. (Btw, jag är inte skitgammal, jag bara känner mig sån!). Lägger in smileys mitt i texten och skriver som om de chattar med en kompis. Säger inte lärarna till?! Idag när det var NO så var vi halvklass i en datasal eftersom de höll på att samla info och skulle skriva en sida om ett djur eller en växt som finns i afrika. En av killarna ska skriva om elefantar och skriver således rubriken:

"ElefanteN".

Med stort N på slutet. Va!? Jag vet att många gör så i chattvärlden (jag gör det när jag driver kärleksfullt med mina jönköpingstonårsvänneR). Läraren gick förbi och noterade detta: "Du har skrivit med stort N i slutet. Jaså har du gjort så för att sätta mer betoning där? Jaha okej, det ska alltså vara så!" Nu vet inte jag om hon inte påpekade något eftersom hon kommer påpeka det skriftligt när arbetet lämnas in, eller om hon bara ignorerade det. Jag hoppas på det första. Jag känner mig skitpetid och asgammal, men jag kan inte komma på att man gjorde på liknande sätt "när jag var ung". (Men seriöst, SÅ gammal är jag väl ändå inte?!)

Min elev var sjuk idag. Jag vet inte vad felet var eller hur länge hon blir borta, men jag jobbar på ändå. Då är jag ju med i klassen som resursperson istället. Idag har vi haft engelska, matte, NO och sen lite mer matte (matte och NO var halvklass-lektioner medans den andra halvan hade slöjd, både trä och sy. Så efter lunch var jag med på matten igen eftersom det behövs mer extrahjälp där än på slöjden).

Efter skolan hem igen, pratade lite mer herrn som vaknade till liv, sen åkte vi iväg samtidigt, han till jobbet och jag till affektiva. Jävlar vad instabil man är ibland alltså... Fan.

Äsch. Ska väl försöka sova snart. Ögonen svider som fan. Torra, antar jag. Störande.
Dåligt humör.


Jag vill inte förklara mig
vill inte stå upp för mina ideal
inte heller försvara mig
vill varken vara svår eller hal
så vad vill jag då
det är enkelt att förstå
jag vill bara sitta här med Benen I Kors
och varför vill jag det
det är inte svårt att se
för att du sitter bredvid förstås

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0