En av mina största rädslor är att jag ska vara en "dålig" person om en krissituation dyker upp. Jag minns att jag hade en återkommande dröm (mardröm?) när jag jobbade på Vissmålen och JFK. Jag drömde att det hände olika typer av olyckor på lektionerna, som på ett eller annat sätt gjorde att mina elever blev allvarligt skadade.

Jag har gått många HLR-kurser/L-ABC och brandskyddsutbildningar. Både på gymnasiet, med olika jobb, genom ULK-en och senast med både JFK och Ridskolepedagog-utbildningen. Så rent teoretiskt så vet jag ju vad som ska göras, hur det ska göras, i vilken ordning, osv. Men ingen vet ju hur man presterar när man väl sätts inför den typen av stress. Vissa blir kanske extra fokuserade, andra blir hysteriska, och så finns det väl de som blir apatiska. Jag är väl rädd för att jag ska vara någon av de som inte blir extra fokuserad.

Lång och knölig mening coming up, pay attention:
Så, åtminstone en av mina största rädslor, är att mitt handlande som ansvarig vuxen i en krissituation på något sätt leder till att skadorna eller tillståndet förvärras hos den person som råkat ut för en olycka. Den tanken skrämmer mig otroligt mkt.