Yeah, you'd BETTER run!

Jag har massattackerat min katt med vattensprutan. Dumjävlarna öppnar ju min byrå och slänger ut allt vad underkläder och strumpor heter ut över hela golvet, för att kunna krypa in i lådorna och sedan förflytta sig neråt, låda för låda. Så då skjuter jag. Och så svär jag. Och så blir jag irriterad.

Fast nu var jag ju redan på dåligt humor sen innan. Jag har varit sån hela dan. Sen jag vaknade, faktiskt. Jag tror det ligger en hel jävla "bus-load" med hormoner bakom. Det är nämligen så, att dagen/dagarna innan mens (äckligt va? Mens, får man verkligen skriva så?!) så blir jag totalt jävla instabil. Irriterad till tusen. Känner mig ensammast i hela världen (men vill absolut INTE umgås med... ja, de flesta. Det finns ett fåtal som funkar). Och vill bara grina. Grina och bara ... jag vet inte vad jag vill, jag bara vill slippa skiten. Och trots att jag nu vet vad det beror på så kommer det ändå oftast som en överraskning, varje månad. Oftast fattar jag inte förrän mensen faktiskt kommer, att det var det som det berodde på. Oftast fattar jag alltså inte det, utan tror på fullaste allvar att nu går världen under för Erika.

Det är lite lustigt hur hjärnan (kroppen/hormoner/whatever) kan spela oss spratt.. eller ja, åtminstone mig. Jag är min hjärnas lättlurade lilla bitch. Just nu är min hjärna dessutom 100% schizofren eftersom den en sekund skriker "Va med mig! Låt mig inte vara ensam! Jag vill vara med någon!" samtidigt som den helt och fullt protesterar högljutt med att "Låt mig vara ifred. Jag vill inte träffa nån. Jag vill bara sitta här och tjura och vara eländig tills det går över". Visst låter det hälsosamt? Och det är dessutom bara början av de fantastiska jävla skitlekarna som min hjärna håller på med - dagen/dagarna innan mens. Jag hatar det här.

Det låter som att jag är ett psykfall. Well, I guess I am. Det är inte för mitt eget höga nöjes skull som jag går på affektiva direkt.

Jag bara... jag kan inte lita på mig själv när det är så här. Jag vet inte om det jag känner är den "förstärkta sanningen" eller om jag målar fan på väggen för minsta lilla. Så jag kan inte säga så mkt mer om vad som pågår i mina tankebanor just nu, för jag vet inte om det är JAG som tänker så, eller om det min jävla mens-hjärna.

Jag har aldrig skrivit mens så många gånger i en och samma text tidigare.
Nåja, någon gång ska vara den första antar jag. Nu ska jag gå och lägga mig... Med lite tur kanske jag somnar, annars är det väl bättre att ligga där och tjura än att sitta här och göra detsamma...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0