... Speciellt när man kör bil.

En av mina största irritationsframkallande situation är folk som kör långt under hastighetsgränsen. På E4:an gör det väl inte så mkt om det finns två filer, men på övriga vägar, där det bara finns en fil åt vardera håll, där kan jag bli tokig. Om det tex är 70  eller 90, och nån ligger och trycker i 50-60... Då kan jag bli aningen tjurig.

En annan sak är den raka motsatsen. Folk som kör som idioter. Vad är det egentligen som är så oacceptabelt med hastighetsgränser? Jag kan säga att jag var ruskigt laglig hela vägen från sundsvall till jönköping idag. Nån enstaka gång låg jag under hastighetsgränsen (typ genom sthlm) och jag låg faktiskt sällan över hastighetsgränsen heller. I några omkörningar bara, så jag fick godkänt enligt mig själv iaf. Men när jag kom till "början" av sthlm så kom det en karl i mercedes bakifrån med riktigt hög fart (jag låg i lagliga 110, och han blåste förbi mig på ett kick), och körde sick-sack mellan bilarna i 4 filer. Vansinnigt, och livsfarligt. Jag tänkte på det även senare, när jag körde normalt på E4:an längre söderut, fortfarande lagligt, med farthållaren på 110, varken mer eller mindre, och folk blåser förbi en i hög hastighet. Varför har man så bråttom, egentligen? Okej, man vill komma fram, men hastighetsgränserna finns faktiskt av en anledning. Ja, självklat har även jag kört för fort, inget jag är direkt stolt över. Men vore det inte mycket smidigare - och säkrare - om alla höll sig till de tillåtna hastigheterna?

Suck.

Nu är jag aaaastrött, och nu ska jag sova. Äntligen. I min egen, mjuka säng, med mina egna, mjuka kuddar. Och två ludna kurrande pojkar som kommer och gosar med mig. I like.

Gonatt.