Ny vecka, nytt tema! Veckans tema är alltså Manligt och Kvinnligt. Jag hade först tänkt att jag skulle spinna vidare på ett tidigare inlägg jag skrivit där jag tolkade Harimans inlägg om typiskt manliga ting (typ), vända på det och tolka kvinnoroller, men samtidigt kände jag att nej, det vart lite för övermäktigt en onsdagförmiddag som denna.

Jag läste ett av inläggen (Johanna Sjödin) som kommit på veckans tema, och där har Patrik som skriver på Hur man inte ger upp kommenterat. Nu var det inte hans kommentar i sig som gav min inspiration, utan bara en liten liten del av kommentaren, som egentligen inte ens var tänkt att tolkas så som jag "tolkade" den. (Det handlar alltså inte om en tolkning egentligen, utan just bara inspiration).

Jag tänkte nämligen på onani, och skillnaden mellan tjejer och killars onani (det kanske är dags att jag börjar skriva män och kvinnor istället för tjejer och killar?).

Jag personligen ser ingenting konstigt i att människor onanerar. Killar gör det, tjejer gör det. So what? Själv är bäste dräng? Ja, så kan det absolut vara,men då ska man vara fullt medveten om att det kan vara sån extrem stor skillnad mellan onani och sex, så det går faktiskt inte att jämföra.

Det finns två saker som jag främst tänker på när det gäller onani. Det första är att "Killar onanerar". Faktum, inte fråga. Och ett faktum kan ofta bli problematiskt, med tanke på att det inte finns någon regel utan undantag. Men visst, jag kan erkänna att jag blir förvånad om jag hör talas om en kille (förslagsvis singel och utan KK) som inte onanerar. Jag menar, man är så matad med killars höga sexdrift så man undrar lite vart de gör av all "energi" om de inte onanerar? Eller tvärt om, hur gör de för att slappna av om de inte onanerar?

En tjej som inte onanerar känns inte lika anmärkningsvärt, åtminstone inte på samma sätt. Kanske är det för att man fått bilden av att tjejer är inte kåta jämt på samma sätt som killar är. Ungefär som att när killar onanerar så är det "snuskigt", medans när tjejer gör det, så är det "porrigt". Eller "slampigt", det beror kanske på vem man frågar. Men det känns ändå som att det är en viss skillnad.

Så, med detta i huvudet - Killar onanerar, tjejer gör det inte eller sällan, så tänkte jag hoppa vidare till min nästa tankegång, nämligen sexleksaker.

Det är ingen hemlighet att det finns ett ENORMT stort utbud av sexleksaker. För tjejer. Hur stort är utbudet för killar? Inte lika stort. Det finns knappt nåt alls. Det finns väl sånna "barbara's" eller "Fleshlight" och allt vad de kallas. Sen finns det förstås olika ringar att sätta runt saker och ting, eller anala leksaker om man gillar sånt, men jämför med utbudet som finns för tjejer! Det är en galet stor skillnad. Varför? "Tjejer onanerar ju inte".

Ibland känns det lite som att sexleksaker för tjejer är till för att antingen väcka den icke-onanerande tjejens sexlust, eller för att göra den kåta tjejens onanilekar ännu porrigare. Killar däremot onanerar för fullt men har inga leksaker, varför? Jo, de gör det ju ändå, så "varför ska man då måste producera massa prylar som troligtvis ändå aldrig kommer användas." Så enkelt är det förstås inte och det är dessutom en grov generalisering. Och kanske lite hitte-på från min sida. Jag bara spekulerar. Jo, sen finns det ju självklart en hel massa leksaker som tjejer och killar kan använda tillsammans, men jag får ändå den spontana känslan av att även där så handlar det om att majoriteten av leksakerna är riktade mot tjejens njutning. I'm just guessing here.

Slutkläm:
Killar som onanerar, ofta eller sällan: Helt okej
Tjejer som onanerar, ofta eller sällan: Helt okej
Killar som gillar leksaker: Knock yourselfs out
Tjejer som gillar leksaker: Ja för fan, kan jag så kan ni... :)

Onani är skönt, leksaker är roliga (och förhoppningsvis sköna) och det är ett galet effektivt sätt att lätta på spänningar på. Glöm inte att tvätta händerna innan ni går vidare sen bara... ;)

Jag sitter och läser det första läsarbidraget på Vecka 6, och nickar igenkännande. Störande grannar, husdjur, barn, föräldrar, syskon. Alla är de saker som kan störa "romantiken", ja alltså, när man försöker eller precis har kommit till. Att ha sex! Herregud, ska jag måsta skriva allt i klarspråk?

Jag kan nog bortse från rätt mycket när jag ska ha/har sex. Men visst finns det situationer som varit mer eller mindre bekväma.

Första gången jag hade ihop det med en kille som hade barn till exempel. Och det nämnda barnet fanns i samma lägenhet. Herregud, jag var rädd att barnet skulle komma in (dörren stog ju på glänt för att pappan skulle höra om barnet ropade) och få men för livet. Ungefär som att inget barn någonsin klivit in när dess förälder/föräldrar haft sex, "and lived to tell the tale", så att säga. Men nej, den tanken störde mig enormt mkt i början. Men visst, man vande sig ju vid det med.

Lite samma sak det där med husdjur. Jag tror inte heller att djur blir traumatiserade av att se människor ha sex. Men jag minns hur jag tänkt kring det - tänk om djuret, hunden eller katten eller vad man nu har för djur, väljer att hoppa upp i sängen medans man håller igång? Då skulle JAG bli traumatiserad. Hemska tanke. Nu tror jag väl kanske att djur inte gör på det viset, men man vet ju aldrig.

Tankar är dock något som kan störa mig. Jag brukar som sagt oftast kunna koppla bort det mesta, men när det väl sätter igång och snurrar något i mitt huvud, då kan det vara svårt att sätta stopp, och då blir det ju dessutom svårt att slappna av och bara "vara med". Jag menar inte saker som "taket behöver målas" eller "Jag måste handla makaroner", utan det är mer när man börjar ifrågasätta vad man håller på med. Ska jag verkligen stå så här? Hur gör man egentligen när man hånglar? Borde jag ha haft håret utsläppt, uppsatt eller i en fläta? Tänk om jag blir kissnödig? Ska jag titta eller blunda? Tycker han att jag luktar konstigt? Det är DÅ som jag blir störd. Men som sagt, jag brukar för det mesta kunna koppla bort allt sånt tjafs. Dessutom finns det ju oftast en andra part med i bilden som brukar kunna styra tillbaka fokus på det "relevanta"... haha!

JO! Jag kom på en sak till. Musik.
Musik kan vara sjukt störande. Mest för att jag blir distraherad av det. Det hör lite ihop med ovanstående punkt. Jag börjar tänka på annat. Är det en bra låt? Hur går texten? Tänk om jag börjar nynna med. Jag älskar musik, men rent generellt vill jag inte blanda ihop det med sex.

Det är klart att det finns mycket som KAN störa, men som man kanske inte tänker på så här på avstånd. Jag återkommer om jag kommer på nåt mer att säga.

Haft lite klent med Vecka 6-inspiration hittills, men jag tänkte köra en repa nu. Veckans temabeskrivning lyder alltså så här: Fräscht och äckligt

Jag tänkte lite på det där med hår. Ja alltså, kroppsbehåring. Jag har inga större problem med kroppsbehåring. Varken på mig själv eller på andra. Jag bryr mig inte så värst mkt om ifall håret på benen börjar lite långt till exempel, men jag känner mig ju alltid lite extra fräsch efter en genomgång med rakhyveln. Där jag nu känner att håret behöver försvinna, eller minimeras, alltså.


Vi börjar med tjejers hår.
Vi börjar med hår på benen. Som sagt, jag bryr mig inte speciellt mkt om ifall jag har håriga ben, MEN jag älskar känslan av nyrakade ben. Jag tycker dessutom att det är snyggare om man ska ha kjol eller bara ben av nån annan anledning, men jag kan gå ut med håriga ben utan att ha ångest med.

Håriga armhålor då? Ptja... Det är väl egentligen det som jag hittills då kan tycka är äckligt. Eller kanske inte äckligt, men jag tycker inte det är... tilltalande. Varken på mig själv eller på andra. Samtidigt är det ju upp till var och en vart man vill ha hår. Jag gillar dock inte känslan av att ha långt (nåja) hår under armarna och jag skulle inte vilja ha linne på sommaren och råka sträcka upp armarna och då visa håriga armhålor. Det är inte snyggt...

Sen är det ansiktsbehåring och hår på ryggen. Här kan jag egentligen inte säga så mycket, för såvitt jag vet så är det väl kanske inte så jättemånga tjejer som behöver tänka så mkt på det. Visst, att ha ljus fjun i ansiktet är väl inte speciellt ovanligt, och jag skulle väl ärligt talat inte tycka att det vore så snyggt med "skägg" på en tjej, och det vore kanske inte så kul med hårig rygg heller. Men det är ju inget jag behöver oroa mig för iaf...

Hår på huvudet då. Bara för att det ska få finnas med. Ja, jag tycker att tjejer ska ha hår på huvudet. Det finns ytterst få tjejer som klarar av (att vara snygga i) att ha kortkort eller rakat hår. Däremot kan många tjejer ha relativt kort hår och det är ändå snyggt, men rakat går bort för mig. Och om jag ser till mitt eget huvud så ska håret vara långt. Punkt slut.

Och till slut: Om man då snackar intimrakning så finns det ju lite olika varianter. För mig personligen spelar det inte speciellt stor roll, det beror lite på humör och tid, och årstid, för den delen. Men jag vet ju att det finns killar (och tjejer för den delen) som tycker att hår, eller avsaknaden av hår, är avtändande och kanske till och med äckligt. De som gillar håriga kön har ju oftast argumentet: Man vill ju  inte att det ska se ut som ett barns kön", medans de som gillar rakade kön istället tycker att "Det är ofräscht med en massa hår" eller klassikern "Man vill ju inte ha hår i maten!". Sen finns ju förstås även mellantinget med lite mer "frisyr"-aktig rakning där nere, att man på ett eller annat vis sparar lite hår.


Nu är det killarnas tur
Näste man till rakning, som det så fint heter... ;P
Hår på benen: Ja för fasen. Eller alltså, jag bryr mig helt enkelt inte. Men det måste vara en väldigt skum känsla av se en kille som har lenare ben än vad jag själv har. Det har dock aldrig hänt vad jag kan komma på, fast jag har ju sett killar med rakade ben. Lite wierd är det iaf. Fast man skulle ju vänja sig. Jag har inget emot håriga ben iaf, jag kan nästan tycka att det är lite mysigt faktiskt.. haha.

Håriga armhålor är man ju rätt van att se hos killar. Men det är lite samma sak här som med de håriga benen. Fast här har jag på nåt vis mer "förståelse" för att man även som kille vill raka armhålorna. Jag brukar inte vara så närgången när det gäller andra människors armhålor, faktiskt, men jag har inget emot om man rakar, och jag har inget emot om man inte rakar.

Hår på ryggen då? Ptja, ärligt talat så trodde jag bra länge att jag skulle tycka att det var fruktansvärt avtändande. Jag var länge "förskonad" från detta och inbillade mig därför att det var något ja skulle tycka var äckligt. Fast när jag väl kom i kontakt med det så tyckte jag inte alls att det spelade någon som helst roll. Fast det kanske beror på hur mycket det är med, jag vet inte... Däremot är det inte så himla upphetsande med misslyckad vaxning av ryggen, det kan jag ju säga...

Next in line - ansiktsbehåring. Det här är så sjukt individuellt, från kille till kille menar jag. Vissa passar skitbra i mustasch, skägg - helskägg eller trimmat, medans vissa inte ser kloka ut. Vissa ser faktiskt rent obehagliga ut med skägg, och på samma sätt ser vissa helt knepiga ut som renrakade. Men visst, det är en vanesak med, förstås, så den här är nog svårast att svara på...

Nu börjar det kännas som att jag har slut på åsikter. Men då kommer den punkten bland killarna där jag faktiskt har en åsikt. Och det gäller håret på huvudet. För det första finns det ett absolut NEJ och det är "combover", eller överkamning. Herregud, finns det nånting som är mer avtändande i fråga om hår? I think not. Sjukt obehagligt. Sen är jag i regel inte så förtjust i långhåriga killar heller. Visst, precis som i allt annat finns det undantag, men jag dras normalt sett inte till långhåriga killar. Jag vill vara den med det långa håret... ^^

Sist men inte minst: Intimbehåring! Ja, vad ska jag säga... När man väl kommer så långt så kvittar det. Jag bryr mig inte nämnvärt. Argumenten som används mot tjejer funkar liksom inte riktigt på samma sätt. En kille som är helrakad kommer aldrig se ut som ett barn (men om vi ska vara ärliga, ser en helrakad tjej verkligen ut som ett barn? Då ser man saker lite fel tycker jag), och så många frisyrvarianter vet jag inte om det finns. Om killen inte rakar sig alls, så tycker jag inte heller argumentet "hår i maten" funkar, såvida man inte deepthrout-ar utav bara fasen, eller ska smaska pung. (Haha det där var en mening jag ALDRIG trodde jag skulle skriva.) Men som sagt, det spelar mindre roll.


Det blev ett långt inlägg. Jag vet inte om det egentligen blev så mkt äckligt eller fräscht, men de flesta har nog nån åsikt om huruvida det är fräscht eller äckligt med kroppsbehåring, oavsett om det gäller en polisong, en raggarsträng, eller en fläta gjort av håret i röven (HAHA!).

Dags för Vecka 6-utmaningsinlägg igen. Veckans tema är ögonkontakt, och jag tänker ta det ur några olika synvinklar (haha fattar ni, ögon - syn? Höhöhö).

Aaaaaanyway.

Generell ögonkontakt
Jag erkänner. Jag är pissigt dålig på att ha ögonkontakt med folk. Jag får verkligen anstränga mig för att kunna ha ögonkontakt när jag pratar med folk. Det är olika svårt med olika människor, och om jag av någon anledning skäms, är nervös, känner mig utsatt eller liknande, då är det så gott som omöjligt. När jag träffar min psykolog har jag sällan ögonkontakt med än ett par sekunder per hela timmen. För er som inte förstår hur lite det är så är det pyyyyyyttelite. Jag är ganska dålig med vänner o så med, men jag försöker bättra mig.  Men om någon nån gång undrar varför jag inte möter din blick - hur klyschigt det än låter så har det inte med dig att göra. Du vet, it's not you, it's me. På riktigt.

Kärlek vid första ögonkastet
Jag tror på det. Faktiskt. Även om det i de allra flesta fall mer handlar om attraktion vid första ögonkastet, så tror jag ändå att man kan bli kär första gången man ser någon. Sedan tror jag då fortsättningsvis även att man kan bli o-kär i samma person i samma sekund som den öppnar munnen (jag syftar inte på andedräkten), men so what? Det kan ju lika väl slumpa sig så att den handlar om den person som man kommer spendera resten av sitt liv med. Jag vet inte, jag är väl någon slags drömmare som gärna ser allt i ett rosenrött skimmer, men då får det väl vara så då...!

Ögonkontakt vid sex
När jag tänkte på just den här delen så tänkte jag i form av "åh så romantiskt och fint det ska vara när man har ögonkontakt vid sex" och blablabla. Och så kan det ju för all del vara. Men sen tänkte jag lite på något som jag hörde i ett av alla "Ligga med P3"-avsnitt som jag lyssnat på den senaste tiden. Det finns ju faktiskt flera sätt att ha ögonkontakt på. Det kan vara den där överlägsna blicken som en dominant ger den undergivne. Eller tvärt om, den där undvikande blicken som den undergivne ger den dominante. Det kan vara den där blicken någon ger under en paus i oralsex. Det kan vara den där blicken precis efter sex, när man (förhoppningsvis, haha) är utmattad, glad (endorfiner is the shit) och tillfredsställd. Eller en utmanande blick innan sexet i stil med "Ja men kom och ta mig då". Det finns många typer av ögonkontakt, men det är inget fel i att hålla ögonen stängda med. Jag vill bara ha det sagt (haha, undra varför?). Men att till exempel se någon sluta ögonen eftersom något man gör är såååå förbannat skönt, det är rätt upphetsande det med. Så, man MÅSTE inte ha ögonkontakt. Det funkar finemang ändå.

Nu börjar jag hamna i det läget att jag antingen kommer spåra ur helt, eller helt tappa inspirationen. Så därför avslutar jag här. See you again next week for some more SNUSK.

Vecka 6 den här veckan har "Sämsta rådet någonsin" som tema. Jag kan inte riktigt komma på att jag fått något riktigt riktigt dåligt råd faktiskt. Det enda jag kan komma på var när jag och ett ex hade läst i nån tidning, eller sett nån annons (jag minns inte riktigt) om några kondomer som skulle på nåt vis öka känslan eller nåt sånt där. Vi tänkte väl mest att det kunde vara en kul grej att prova. Ja jävlar. Det brände som saaaatan, både på honom och mig. Och inte på ett bra vis. Vi avbröt rätt omgående och kastade oss in i duschen för att duscha bort eländet, haha.

Behöver jag nämna att vi kastade bort de två kvarvarande kondomerna från det trepacket?

Jag kan inte heller dra mig till minnes att jag gett något riktigt dåligt råd, fast det kanske jag gjort utan att vara medveten om det. Jag menar, det som funkar för en person behöver ju nödvändigtvis inte alls funka för någon annan.

Har ni fått, eller gett, något riktigt dåligt råd någon gång?

Kom på att jag helt förträngt förra veckans Vecka 6-utmaning. Så därför tar jag igen det nu. Förra veckans tema var iaf Naturligt. Jag minns att jag hade funderingar på att skriva om homosexualitet, samkönade äktenskap eller samkönade par som vill ha barn. Men jag känner att det blev lite för stort och för krångligt för mig att skriva om.

Jag har lyssnat rätt mkt på Ligga med P3 den senaste tiden. Det är roliga och intressanta program, och det finns även en fråge-del, där lyssnarna får maila in frågor och så finns det en... Uhm, ja, vad är han? Nån slags sexualrådgivare, som får svara på frågorna. "Fråga Robert". Och då kom jag att tänka på hur många spaltmeter med relations- och sexfrågespalter som man har plöjt igenom i sina dagar.

Jag kan säga så här: Det är fler än två.

Just när det gäller frågespalter om sex, och frågespalter i den typen av tidningar som jag sett dem i (typiska ungdomstidningar, om man nu kan säga så) så är det en ganska stor andel "framläggande-av-problem; är jag normal?" I de allra flesta fall så får de "bekräftelse", rådgivaren säger: Det är heeelt normalt, du behöver inte vara orolig. Men nu tänkte jag vända på det, för det var ett av de här Ligga med P3 programmen som handlade om onani. En av tjejerna i panelen berättade att hon hade läst i en frågespalt om någon som hade skrivit att den onanerade ofta och undrade om det var normalt. Svaret blev såklart något i stil med "Jadå, det är helt naturligt att onanera ofta och utforska sin egen kropp och njutning", blablabla. Problemet här var bara att panel-tjejen upplevde det omvända - hon onanerade sällan eller aldrig, betydde det i så fall att hon var onormal?

Nånstans får jag för mig att säga att allt är normalt. Allt är naturligt. Fast det är ju en rejält grov generalisering, och skulle någon ifrågasätta massa saker så skulle jag säkert någon gång utbrista: "Men det är ju inte riktigt normalt!?". Jag försöker att inte vara allt för dömande. Men å andra sidan tar jag inte riktigt ställning i många frågor heller, så det kanske är mitt sätt att döma fast utan att vilja ta diskussionen.

Nu svävade jag ut lite ifrån det jag tänkte skriva om. Frågespalter. Det finns två sidor av samma myt. Det som är normalt, eller naturligt, för en person, är helt onaturligt för någon annan. Det är skitsvårt att uttala sig kring vad som är naturligt, normalt, onaturligt, onormalt, för alla människor har olika bakgrund, referenspunkter, uppfostran, och så vidare. Jag kan nog säga att alltid finns motsatsförhållanden, och vad spelar det då för roll att tjafsa? En djupt religiös person lär ha väldigt svårt att komma till ro med att homosexualitet är naturligt, medans en 200% icke-troende person kommer vara enormt svår att övertyga att det är naturligt att tro på en högre makt.

Är det normalt att ha ett sånt här totalt osammanhängande och snurrigt blogginlägg? Ja, för mig är det det. För dig? Kanske inte. Du kanske skulle ha strukturerat upp det så himla mkt bättre. Men sen är vi alla olika också, och därför är vad som är normalt/naturligt helt och hållet relativt...

Jo jag vet. Det har varit väldigt tyst angående veckans Vecka 6-inlägg. Jag brukar ju tjata rätt bra om dem. Men dels kom veckans ämne upp rätt sent på tisdagen, och dels var det ett ämne som inte alls gav mig speciellt mkt inspiration. (Verkar som det stämmer in på fler än mig dessutom, för hittills har bara ett inlägg kommit upp).

Könsdelar.

Det kändes bara som ett skumt ämne. Delar, lixom. Vadå delar? Anatomilektion? Nej... Nej, så då tänkte jag lite mer språkligt istället. Olika namn eller benämningar på könen. Både kvinnliga och manliga.

Jag är inte bra på könsord. Vissa är mer medvetna om det än andra, och utnyttjar den vetskapen till att mobba mig till förbannelse. (Ja, jag tittar på dig, pruttkudden min! ♥) Jag använder inga sånna ord när jag svär tex, om nu det är nån merit. Jag kallar min egen.... Ja, ni vet, för "där nere". Typ "det pirrar där nere", ah ni fattar. Jag kan säga mus med. Tycker inte direkt att det är så erotiskt laddat dock. "Kom och stoppa din snopp i min mus" lixom, oh så upphetsande. Snopp förresten, det är ju inte ett sånt rejält ord heller. En kompis sa en gång: "Om en tjej skulle be att få leka med min snopp, då skulle jag fan slakna direkt". Jag kan förstå det faktiskt. Det är väl kanske ord som mer passar sig i en nykter diskussion än i "the heat of the moment" så att säga. Däremot, om det nu ska snackas snusk i stundens hetta, då skulle jag nog föredra att man använder ku*, fi*** och knu***. JAG skulle inte säga sånt förstås, jag använder inte sånna ord... ;-) men killen kan ju gärna få prata....!

Sen tänkte jag på det där att faktiskt döpa sitt kön. Ärligt talat, jag skulle inte kunna göra det annat än på 100% skämt. Kom att tänka på en av mina favoritfilmer, How to loose a guy in 10 days, där de ska till att döpa killens apparat. Tjejens förslag (med målet att då alltså få honom att göra slut med henne) är Princess Sophia, vilket han såklart inte godkänner och det slutar med att de kallar den Krull the warrior king. Kanske inte det mest praktiska att kalla sitt kön. Det känns väl rätt onödigt att döpa sitt kön alls kan jag tycka, men vill man göra det så kör på. Jag vet dock inte vad jag skulle döpa min. Så den får fortsätta gå under den upphetsande benämningen "där nere". Åtminstone tills jag blir modig nog att kalla den nåt mer vuxet...

Men ja, vad kan man säga då... förutom tidigare nämnda (eller halvt nämna) ord... Puppan, ett ord vänner emellan. Framstjärt, snippa, om man pratar med ett barn? Slida och vagina låter 100% utbildningsmaterial eller sjukvård tycker jag, men visst, fullgoda ord att använda om man vill det.

Äh jag orkar inte. "Där nere" och "apparaten" är fullständigt godkända omskrivningar i min värld. Så nu vet ni det.

Ett nej är inte alltid ett nej.

Har jag helt tappat förståndet tänker ni? Jo, det kan man ju med all rätt undra över, men det har jag faktiskt inte. Inte mer än vanligt, åtminstone.

I 99,9% av alla fall så är nej ett nej. Nej betyder nej. Om någon av parterna säger nej så ska det respekteras. Det kan diskuteras, men i slutändan ska det respekteras. Vill hon inte ha nåt uppkört i röven så ska hon slippa det, och vill han inte sätta ner ansiktet i våtmarkerna så ska ingen tvinga honom.

Men sen finns det ju nåt som så fint kallas för rapeplay. Alltså fejkad våldtäkt, rent krasst. Och först vill jag vara tydlig: Våldtäkt är en jävla styggelse och de som begår den förtjänar det mångdubbla tillbaka. Helt överjävligt mycket förbjudet, alltså. Men rapeplay är en helt annan sak. Där är det trots allt något som båda är med på, och oftast finns det väl säkert även ett "safeword", för i den leken är nej faktiskt inte ett nej. Nej-et i den situationen hör till spelet, och spelet skulle därmed inte bli detsamma utan att en av parterna på något vis protesterar.

Hmm jag kom av mig lite nu.
Men poängen med tankegången var iaf nåt åt det här hållet:
Våldtäkt - så inåthelvete fel som det bara kan bli
Rapeplay/Fejkad våldtäkt - helt okej så länge alla inblandade partner är med på det till 100%. Jag lägger mig inte i hur andra människor väljer att ha sex, och om de vill utöva denna variant så tänker jag inte lägga mer tanke på det.

Alltså: ett nej är så gott som alltid ett nej. Fast inte jämt.



Detta är ett temainlägg genom "Vecka 6" där veckans tema är: Förbjudet.

Ny vecka, nytt tema. Vecka 6 is the grej! Denna vecka handlar det om musik. Och för att sparka igång oss fick man den här texten:


Som många av er redan vet så är jag ganska musikberoende. Jag lyssnar så gott som jämt på musik. När jag kör bil, när jag städar, när jag diskar, när jag viker tvätt, gärna när jag duschar, när jag motionerar och så vidare. Notera nu gärna att alla ovanstående aktiviteter är sådana som i mesta möjliga mån görs solo. Jag kan nämligen inte koncentrera mig på vad folk säger eller gör, om jag lyssnar på musik samtidigt.

Så, nu kan ni ju ganska lätt lista ut min inställning till att ha musik i bakgrunden när jag ska ha sex. Går ICKE! Det spelar ingen roll om det är instrumentalt eller med text. Jag kan helt enkelt inte fokusera på sexet till 100%. Eller, okej. Om det är en karl som v-e-r-k-l-i-g-e-n vet vad han gör, då går det (höhöhö, did you see what I did there?). Så när det kommer till sex och musik så håller jag de gärna åtskilda. Så länge det inte är musik som handlar om sex då, för det funkar. Ibland. Det finns bra och dåliga exempel på sexmusik. För er skull har jag gjort en spellista till Spotify med diverse låtar som har snusk-anknytning.

Jag kallar den: Snusklistan
Kort och gott. Lite nytt, lite gammalt. Lite bra, lite heluselt. Men allt är mer eller mindre snuskigt.

Men om man nu vill ha sex till musik. Ska det vara musik kopplat till vad man vill ha för sex? Alltså, lite soft "hissmusik" till en vilosam älskog fullt av hångel och lätta smekningar, eller kanske lite Enigma-inspirerat för tantrasexet med rökelse och kamasutra-experiment? Eller varför inte plocka fram lite hårdrock när det är dags för handklovarna, ögonbindeln och klädnyporna, eller köra lite Barry White bara för att komma i någon slags stämning what-so-ever? Och en annan sak: Är det musikvalet som styr sexinriktningen (förutsatt att det finns nåt slags samband) eller är det suget efter ett visst slags sex som styr valet av musik?

Ja, jag generaliserar som vanligt, men jag är faktiskt lite nyfiken på hur folk resonerar. Eller är det bara för att ha nåt "brus" i bakgrunden? Personligen så föredrar jag i så fall andetag och stönanden, och som en vän uttryckte det, ljuden man skapar tillsammans... Men det är ju jag det...!

Bild från Google

 

Btw 1. Stor fet diss till blogg.se som inte låter mig fästa bilder i höger- eller vänsterkant idag?! Va fasen är fel? Har testat i både chrome, IE och FF men samma fel på alla tre ställena så då måste det ju vara blogg.se som är felande. Därför har jag inte med min traditionella Vecka 6-bild den här veckan. Förhoppningsvis ordnar det till sig framöver...

Btw 2. Om ni kommer på fler låtar som borde finnas i Snusklistan så kommentera gärna :) Vore kul att fylla på den ännu mer :P

Veckans tema - offentligt. Som vanligt är jag lite kluven till vilken vinkel jag ska ta, så det blir väl säkert lika snurrigt som tidigare!

Jag var först lite sugen på att skriva om bra och mindre bra ställen att ha sex på. Alltså, ställen som på ett eller annat sätt kan anses vara offentliga. Eller kanske komma med nåt smaskigt tips, eller "otippat erkännande". Men jag kan inte. Det blir för privat. Och med tanke på att jag vet att familjemedlemmar och yngre vänner läser så känns det som att jag måste hålla det ytligt och svävande. Och jag tror inte att någon är speciellt intresserad av att höra mer eller mindre ingående detaljer om mitt singelsexlivs vara eller icke vara, haha.

Jag har skrivit om mycket i den här bloggen. Relationer, ångest, sjukdomar, glädje och ibland om nån random sovkompis, men att skriva om sex känns så väldigt mkt mer laddat. Egentligen skulle jag bara vilja skita i det, vad folk tycker alltså. Det spelar ju ingen roll egentligen, för folk bryr sig inte om att mina strumpor är sorterade i tre fack och varför skulle de då bry sig om huruvuda jag haft (eller inte haft?) sex i skogen, på stranden, mot bilen eller i ett köpcentrum? Men nej, det handlar väl inte så mkt om att folk bryr sig som det att någon kan ta illa vid sig.


Jag har sett människor ha sex på offentlig plats (i ett mörkt hörn på saloonen på High Chaprall bland annat), jag har hört folk ha sex i rummet bredvid, jag har läst otaliga blogginlägg om sex. Bland annat en tjej som helt öppet är sig själv men ändå kan skriva väldigt ingående och vettigt om sitt och sin sambos sexliv och deras jakt på orgasmerna. Jag tycker det är skit-tufft av henne och jag skulle vilja kunna skriva likadant! Eller ja, kanske inte precis lika, men jag vill inte heller vända och vrida på vartenda ord för att mina nära och kära (och eventuella andra) kan ta illa upp.

Jag vill kunna skriva snusk i min blogg. Jag vill säga vad jag vill. Utan att hänga ut någon annan såklart, men nu är det ju inte riktigt det jag menar heller. Utan kanske mer berätta om nån händelse som man varit med om. Som i detta fall. Offentligt sex. Har jag haft det? Eller har jag inte haft det? Vill jag ha det? Eller får blotta tanken mig att vilja stänga benen för all framtid?

Well, I guess you'll never know. Förutom ni som redan vet då.

Nä, men seriöst. Det är sjukt frestande att kläcka lite snusk emellanåt. Ramlar ni av stolen då?
Om jag sätter en stor stoppskylt i början av inlägget som varnar för snusk, klarar ni som inte vill läsa av att ignorera inlägget och gå vidare då, eller kommer ni ändå läsa och sedan tvätta ögonen med tvål? För jag tvingar ju ingen att läsa. Faktiskt.

Jag har inte tänkt så himla mkt på det förut, men nu när jag kör Vecka 6-utmaningen (och dessutom tycker att det är riktigt kul) så känns det lite tråkigt att alltid "måsta" ta det opersonliga alternativet och skriva svävande. Jag menar, jag kanske hade velat skriva vilket mitt bästa offentliga sex varit (om jag haft nåt?) eller häromveckan när det handlade om ställningar så kanske jag hade velat ranka sexställning utefter orgasmfrekvens, inte fasen vet jag. Det hade jag nog iofs inte gjort, men jag hade velat känna att det hade varit okej om jag mot förmodan hade velat.

Jag vill vara offentlig. Men kan jag det, egentligen?

Hey freaks, det är dags för lite snusk igen.... :)

Veckans tema för Vecka 6 är smärta.
Beskrivningen av temat löd:
"Bra smärta. Dålig smärta. Hjärtasmärta."
Kort och gott. Så därför ska jag skriva nåt om smärta.
Sexrelaterad smärta, alltså.

Jag började först tänka på det här med sadister och masochister. Fast jag vet inte, jag tycker nog att det handlar mer om plåga än om smärta. Jag menar, en sadist kan ju vara jävligt "elak" genom att inte utföra något som h*n vet att partnern gillar. På så vis blir det ju en plåga för den som vill få något, men som istället blir utan. Då handlar det ju inte alls om smärta, men det är likväl plågsamt. Sadisten blir nöjd för att partnern plågas. (Däremot, termen mashochist är för mig en person som även gillar smärta, så visst tror jag väl att sadister även kan gilla att ge smärta till någon).

Nej, smärta för mig är inte riktigt det. Smärta är, enligt vad jag åtminstone kan föreställa mig, att få stearin droppat på sig (aaaaj!), att bli piskad med en rottingkäpp tills röven är randig (aaaaj!), att fästa klädnypor i könsorgan eller bröst (aaaaj!), hänga någon slags tyngd från sina känsligare delar (aaaaj!), eller kanske att ha kroppen fixerad i någon relativt onaturlig ställning utan några större utrymmen att röra sig (aaaaj!). Vissa saker kanske är smärtsamma för vissa, medans det hör att "vardagsmyset" för andra. Who am I to judge?

Vad är då bra smärta respektive dålig smärta? Ja, men det beror ju helt och hållet på personerna som är inblandad i leken. Det som funkar ena dagen kanske inte alls funkar dagen efter, och då är det ju självklart viktigt att det finns trygghet och säkerhet mellan de inblandade personerna så att man snabbt och lätt kan avbryta om det går över gränsen för vad som är njutbar smärta.

Jag har sett personer på internet diskutera huruvida någon verkligen kan tända på smärta. Att ge, eller att få. Oavsett vilket så anses dessa personer "inte vara riktigt kloka". De som gillar smärtan, alltså. Personerna som diskuterar anser att man egentligen inte gillar smärtan, utan att det är en idé som porren har tryckt in i våra huvuden att det ska vara okej, och därför går vi med på det trots att vi egentligen vill springa all världens väg åt motsatt håll. Så kanske det är för vissa, men långtifrån alla. Okej jag kan förstå att det inte ter sig speciellt logiskt att bli upphetsad av nånting som gör ont. Men det är nog minst lika mkt situationen som personerna befinner sig i, samt vilken partner de har, som avgör om det är en njutbar upplevelse eller inte.

Jag menar, en örfil och ett strypgrepp från mannen i ditt liv kanske är dagens höjdpunkt för en person medans det för någon annan är grunden till en misshandelsanmälan.

Alla njuter på olika sätt, även om vi i grunden kanske är ganska lika varandra. Jag tror att det handlar mkt om att testa sina gränser, att det är där njutningen ligger. Hos dig kanske gränsen går vid en liten dask på rumpan när du blir tagen bakifrån medans den där propert klädda grannen i trapphuset bredvid dig går igång på piskor, kättingar, stearin och nålar. Vem vet? Och vad spelar det egentligen för roll? Så länge det inte skadar någon som inte är med på det frivilligt så får man väl roa sig bäst man kan? Det är min syn på saken. Sen får ni tolka det på vilket sätt ni vill.. ;)

Veckans ämne i Vecka 6 är Ställningar. När jag först läste ämnet så funderade jag lite på vad jag ville skriva om. Jag började först rabbla upp en massa ställningar för mig själv. Betygsätta dem efter personlig smak? Nej, för personligt. Bara räkna upp dem för att se hur många jag kunde komma på? Nej, för tråkigt.

Jag kom helt enkelt inte på nån bra vinkling.

Men sen tänkte jag på det här med hästmänniskor, ridning och ridställningen. Jag har väldigt svårt att tänka mig att jag är ett undantagsfall, och det har ju garanterat även att göra med vilka "kretsar" man rör sig i, men det har många gånger hänt att man berättat att man är en hästtjej, och otrooooligt många gånger fått tillbaka nåt i stil med; "Höhö, gillar du att rida nåt mer än hästar då?" eller "Då är du ju säkert bra på att rida annat med", eller klassikern "Du kan få rida på mig om du vill".

Allvarligt talat grabbar, variation?! Det kanske var kul första gångerna man hörde det, men efter en sisådär 100 gånger med samma replik (i olika utföranden) så är det ganska lätt att hålla sig för skratt.

Jag tror faktiskt inte att det har nåt samband. Jag menar, huruvida man gillar ridställningen eller inte bara för att man är hästtjej. Eller för den sakens skull, att det skulle finnas nåt slags likhetstecken mellan att vara bra på att rida hästar eller att rida killar. Det är nämligen en viss skillnad i teknik! (Tycker åtminstone jag).

Och en annan sak; personer som har hundar - får de frågan om de gillar doggystyle? Jag bara undrar.

Men för att spinna vidare på ämnet Ställningar så tänkte jag även på en annan sak. Det finns en uppsjö av olika ställningar, många har man gjort, många vill man kanske prova, och många vill, eller KAN, man under inga omständigheter prova. Fast det som jag egentligen funderade på, var hur det "fungerar" hos par som varit tillsammans bra länge. Hur mkt varierar man sig då, när det gäller att testa olika ställningar? Jag vet ju hur JAG fungerar (och det tänker jag inte gå på i nu, haha), jag tänker mer på par som varit tillsammans i 5 år, kanske 10 år, 20 år, eller ännu längre. Hur mkt varierar man ställningarna då?

Är det missionären en vecka, bakifrån veckan därpå, ridning vecka tre och skeden vecka fyra, och sedan börja om? Kanske lite oralsex om andan faller på? Jag kan tänka mig två olika scenarion. Det första är ett par som kör missionären-sex nån gång i månaden "bara för att". Det andra är det där experimenterande paret som provar allt från kamasutra till gruppsex. Needless to say att jag tror att par nummer två provar fler ställningar än par nummer ett.

Ja, jag fattar att det finns massa varianter mellan dessa två "extrema" exempel, men det var de första bilderna som kom in i huvudet när jag tänkte på det.

Hade jag haft det tekniska kunnandet så hade jag velat lägga ut en omröstning om vilken eran favoritställning är, bara för kul. För jag tror inte att någon kommer svara på en sån fråga i kommentarsfältet - men what the hell, jag ger det ett försök:


Du får självklart vara anonym, men skriv gärna kön åtminstone.

Aja. Osammanhängande och ointressant inlägg kanske. Men jag skrev ju åtminstone nåt! :)

"Vi är bara vänner".

Har du hört den förut? Det är en rätt klassisk mening, kort och koncist, och det finns säkert inte en käft som aldrig sagt den.

Tjejkompisarna frågar vem den där killen var som hon pratade med på stan. "Vi är bara vänner", svarar hon diplomatiskt. Flickvännen frågar vad det var för tjej han träffade på affären. "Vi är bara vänner", svarar han med en axelryckning. Du får frågan om du fortfarande har känslor för ditt ex. "Vi är bara vänner" svarar du kort och undvikande.

Jag tänkte först fråga mig varför man måste försvara sina relationer, men sen insåg jag att det inte handlar om att försvara sig. Folk är nyfikna. Herrejösses, JAG är galet nyfiken. Fast ibland vill jag inte veta. Alltså, jag vill veta, men jag vill inte veta. Men det är väl lite så ändå att man måste förklara när vänskapen går över könsgränserna. För det är ju sällan man ger ett sånt svar om någon frågar vem tjejen var som jag lunchade med häromdagen. Då svarar man säkert istället att det var en kollega, en medlem från samma klubb, eller liknande. Man behöver då inte förklara att man "bara är vänner".

Sen finns det ju förstås andra sorters vänskapsrelationer, som man kanske inte pratar högt om på samma sätt. Jag tänker väl främst på kompisar som man gör "the naughty-nautghty" med. Knullkompisar, ni vet. Jag tror inte att man rent spontant svarar "Vi är bara sexvänner" om man blir ifrågasatt och om nu situationen är sådan. För varför skulle man? Det är ingen annan som har med den saken att göra förutom de personer som i så fall ingår i den typen av "vänskapskonstellation". Och då kör man med "Vi är bara vänner" som cover-up, för dejtar gör man ju inte. Och inte är man tillsammans. Det är inget seriöst. Man är vänner, men man ligger med varandra.

Whatever works for you.

Och förresten. Vad är det som är så "bara" med att vara vänner? Vänner är ju tammefan bland det viktigaste man har i livet. Sådetså.