Hey freaks, det är dags för lite snusk igen.... :)

Veckans tema för Vecka 6 är smärta.
Beskrivningen av temat löd:
"Bra smärta. Dålig smärta. Hjärtasmärta."
Kort och gott. Så därför ska jag skriva nåt om smärta.
Sexrelaterad smärta, alltså.

Jag började först tänka på det här med sadister och masochister. Fast jag vet inte, jag tycker nog att det handlar mer om plåga än om smärta. Jag menar, en sadist kan ju vara jävligt "elak" genom att inte utföra något som h*n vet att partnern gillar. På så vis blir det ju en plåga för den som vill få något, men som istället blir utan. Då handlar det ju inte alls om smärta, men det är likväl plågsamt. Sadisten blir nöjd för att partnern plågas. (Däremot, termen mashochist är för mig en person som även gillar smärta, så visst tror jag väl att sadister även kan gilla att ge smärta till någon).

Nej, smärta för mig är inte riktigt det. Smärta är, enligt vad jag åtminstone kan föreställa mig, att få stearin droppat på sig (aaaaj!), att bli piskad med en rottingkäpp tills röven är randig (aaaaj!), att fästa klädnypor i könsorgan eller bröst (aaaaj!), hänga någon slags tyngd från sina känsligare delar (aaaaj!), eller kanske att ha kroppen fixerad i någon relativt onaturlig ställning utan några större utrymmen att röra sig (aaaaj!). Vissa saker kanske är smärtsamma för vissa, medans det hör att "vardagsmyset" för andra. Who am I to judge?

Vad är då bra smärta respektive dålig smärta? Ja, men det beror ju helt och hållet på personerna som är inblandad i leken. Det som funkar ena dagen kanske inte alls funkar dagen efter, och då är det ju självklart viktigt att det finns trygghet och säkerhet mellan de inblandade personerna så att man snabbt och lätt kan avbryta om det går över gränsen för vad som är njutbar smärta.

Jag har sett personer på internet diskutera huruvida någon verkligen kan tända på smärta. Att ge, eller att få. Oavsett vilket så anses dessa personer "inte vara riktigt kloka". De som gillar smärtan, alltså. Personerna som diskuterar anser att man egentligen inte gillar smärtan, utan att det är en idé som porren har tryckt in i våra huvuden att det ska vara okej, och därför går vi med på det trots att vi egentligen vill springa all världens väg åt motsatt håll. Så kanske det är för vissa, men långtifrån alla. Okej jag kan förstå att det inte ter sig speciellt logiskt att bli upphetsad av nånting som gör ont. Men det är nog minst lika mkt situationen som personerna befinner sig i, samt vilken partner de har, som avgör om det är en njutbar upplevelse eller inte.

Jag menar, en örfil och ett strypgrepp från mannen i ditt liv kanske är dagens höjdpunkt för en person medans det för någon annan är grunden till en misshandelsanmälan.

Alla njuter på olika sätt, även om vi i grunden kanske är ganska lika varandra. Jag tror att det handlar mkt om att testa sina gränser, att det är där njutningen ligger. Hos dig kanske gränsen går vid en liten dask på rumpan när du blir tagen bakifrån medans den där propert klädda grannen i trapphuset bredvid dig går igång på piskor, kättingar, stearin och nålar. Vem vet? Och vad spelar det egentligen för roll? Så länge det inte skadar någon som inte är med på det frivilligt så får man väl roa sig bäst man kan? Det är min syn på saken. Sen får ni tolka det på vilket sätt ni vill.. ;)