Jag vill ha en redig karl!
Jag har kopierat lite från det nämna inlägget, och jag tänkte komma med mina egna tankar och kommentarer efter varje del. Nu har jag inte tagit med alla delarna från inlägget, men jag tänkte ta med ett par stycken iaf.
Ja. Ärligt talat, det finns inte många saker som får mig att smälta som att någon säger att de på något vis vill beskydda mig. Som ett ex, och några goda vänner sagt i frågan om vissa manliga as: "Gör han si eller så så ska jag bannemig ge honom en snyting!" Fast med sina egna ord.
Jag uppmuntrar inte våld, det gör jag inte, men det finns nåt starkt och manligt över att vilja beskydda någon som är "svagare". Jag ser inte kvinnor som det svagare könet, men ofta är det faktiskt så att om en man vill en kvinna illa, då ska det mycket till för att hon ska kunna försvara sig fullt ut. Tyvärr!
Och som sagt, känslan av att känna sig beskyddad... Jag gillar den.
En "stark, tyst man" ser jag egentligen inte som en manlig "styrka". Det är väl i sådana fall en svaghet. Jag menar inte att man måste bära känslorna utanpå, men det kan vara jobbigt att veta att någon, man eller kvinna, mår dåligt, men inte kunna hjälpa till. Det känns dock mer som en typisk "manlig" grej att inte kunna prata om det är något som gnager en, än vad det är kvinnligt. En man som kan öppna sig, DET är attraktivt. Så länge inte precis allting väller ut samtidigt... :)
Jag vet inte varför, men jag dras till killar som har någon slags sportintresse. Det behöver inte vara att de själva är aktiva inom en sport, men om de är intresserade av någon sport så vaknar mitt intresse till liv lite bättre. Extra mycket om det är typ hockey eller, kors i taket, ridsport. Men samtidigt, som en liten kontrast, tror jag att jag skulle få dåndimpen om jag träffade en kille som var dö-fanatisk när det gäller fotboll. Jag hatar fotboll. Tråkig skit alltså. Och att då tvingas genomlida X antal matcher varje vecka/månad/år skulle nog få mitt humör att svaja lite. Så det där med sportintresse kan nog lika gärna vara en fördel som en nackdel.
Och förresten, att kalla gubbmage för "pondus"... Gah, vilket skämt. Inget fel med mage, men pondus? Nej...
Det här är ju också en sån där sak som jag nästan skäms för att erkänna, men en kille som på ett eller annat sätt är händig, det är en rejält turn-on. Nån som kan hjälpa en att bygga ihop nånting. Sätta upp en hylla. Laga nåt trasigt. Meka med bilen. I LIKE IT.
Däremot ser jag det inte som någon fördel (okej, ingen nackdel heller, men ingen fördel) med "teknikfreaks" som alltid ska ha det senaste inom all teknik. Senaste versionen av tekniskt tjafs. Jag skiter i vilket. Om det man har fungerar, så varför inte behålla det. Men visst, jag förstår att man vill uppdatera sig ibland, det vill jag med. Men inte med det nyaste och senaste varje gång. Det är inte nånting som är "typiskt manligt" heller.
Ja, men ärligt talat. Det är klart man vill att han ska kunna få upp den. Och det är klart att man vill att det ska vara mer än två juck och en suck innan man är klar. Så visst, potens är väl en rätt viktig grej. Storleken är väl inte fullt lika viktig, även om det är klart att "lagom stor" är bäst. Inte för liten, inte för stor, men å andra sidan så gör man det bästa med vad man har, och som inläggsskrivaren på Blanka sidor skriver här ovan, så är det ju trevligt med både händer och tunga med. Och så länge man inte är slapp som en ICA-kasse där nere så funkar även de som är storleken mindre. Inget fel i det.
Mannen behöver inte vara en sexmaskin. Kvinnan behöver inte vara "ovillig". Klart att det är bra om båda är på ungefär samma nivå, det kan bli svårt annars. Personligen tycker jag inte att det är en nackdel med "frisk aptit", men samtidigt kan man måsta pausa lite emellanåt med... Och variation är ju bra :)
Alltså, det här är ju en turn-on av stora mått. En barnkär man, som dessutom faktiskt har bra hand med barn, är bland det charmigaste som finns. Däremot så tycker jag inte nödvändigtvis att allt måste delas 50-50. Jag tycker att det är upp till varje familj att avgöra hur man vill fördela allting, men jag kan tänka mig att man som småbarnsmamma vill att pappan ska VILJA vara delaktig, vilja vara hemma, vilja hjälpa till och ta ansvar. Det är viljan som är nyckeln här, tror jag.
Det här är också något som jag tycker är attraktivt och manligt. En man som är trygg, säker och stabil i sig själv. Känns lite som att den här punkten går in i de tidigare, så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer. Men det låter bra iaf.
Summeringen?
Jag har läst ganska mkt genusbloggar på sistone, och de vill "krossa alla gamla fördomar om hur män och kvinnor ska vara". Men sanningen är att jag inte kan låta bli att gilla den "typiska mannen". Och jag är ledsen att de finns män som mår dåligt över att de inte passar in i mallen, på samma sätt som jag ibland kan känna att jag själv inte passar in i mallen om hur kvinnor ska vara, men det är bara så. Jag gillar starka beskyddande män. Jag gillar män som gillar hockey. Jag gillar händiga män. Jag gillar stora, välbyggda män (minst 170, annars känns det konstigt). Jag gillar tekniska, problemlösande män.
Sånna män, de kallar jag för karlar. En redig karl, det är vad jag vill ha.
Lite skit under naglarna och arbetarbrallorna på, då är jag såld.
Tack o hej.
Aliva, tack jag är mycket smickrad att du läst och funderat så mycket över mitt gästinlägg. Är sugen på att försöka skriva motsvarande längd här, men med mediets begränsningar får jag väl sansa mig lite. Några kommentarer bara:
"Jag uppmuntrar inte våld, det gör jag inte, men det finns nåt starkt och manligt över att vilja beskydda någon som är "svagare"."
Jag blir så fascinerad av det här. Man kan ju inte kritisera spontana känslor, men jag blir lite skrämd av att en stor del av Sveriges befolkning går omkring och eftersträvar att ha någon som kan slå nån annan på käften. Vad hände med rättssamhälle och så? Ska man behöva vara tvungen att fysiskt kunna försvara sig för att känna sig trygg?
Potens: Min poäng är inte att man måste välja mellan hård och flink, min poäng är snarare tvärtom: Räcker det att han är stor, hård och tar lång tid på sig att spruta?
Fadern: Det jag önskar är att ansvaret för barnen delas 50-50. Och, tyvärr, familjens ekonomiska situation är inte ens i närheten av 50% enligt min åsikt, så det krävs betydligt mer även av den som bidrar mer (även om det självklart är enligt familjens förutsättningar). Jag har sett en del exempel på fäder som "passar" sina barn och sen väsentligen säger "den funkar inte, ta hand om den" till barnets mor :(
Slutligen: Jag ömkar (för tillfället) inte för vare sig förtryckta kvinnor eller män som inte passar in, utan jag ömkar för de män som ser till att passa in och därmed berövar sig själva en stor del av den flexibilitet som är livet.
