Nu är ju frågan, ska man räkna mitt dygn, alltså från 00 - 23:59, eller ska man räkna den tiden som jag varit haft som "idag"? (Jag menar, 2010-12-01 kl 02:00 räknar jag ändå som igår eftersom jag sov efter det. Klurigt).

Jag vaknade vid 9-tiden. Hade fortfarande lite feber så bestämde mig för att vara hemma en dag till. Låg i sängen och kollade på säsongsavslutningen av Greys Anatomy (säsong 6 alltså) och vid 9:30 ringde Eva och vi bestämde att jag skulle komma bort till henne och vovvarna senare på dagen. Jag ringde till jobbet och sjukanmälde mig (vi måste ringa varje dag vi är hemma) och sedan återgick jag till Greys. Kollade klart på sista avsnittet, sedan somnade jag om igen. Klockan var ställd på 11.30, så då vaknade till liv igen.

Sidospår 1: Nåt som är bra med att jag har varit sjuk är att jag har sovit riktigt riktigt tungt ett par nätter. Inte vaknat och haft mig, utan bara sovit. Väldigt skönt! (Sen att jag trots det är konstant trött, det är ju ett annat problem).

Strax efter 12 satte jag mig i bilen och styrde mot Granloholm. Att hitta hem till Eva var inga problem, och väl på parkeringen så såg jag att hon stog i fönstret och vinkade, så det var enkelt och bra. Som jag skrev i förra inlägget då, så blev det ett kärt återseende med gulle-Chantos, och ett första möte med lilla söta Shawna (stavade visst fel i förra inlägget!)! Det blev en väldigt lugn vaktning. Förutom en kort promenad ut till bilen för att hämta lite godis så låg vi och slumrade inomhus alla tre, Chantos i sängen och jag och Shawna i soffan. Det var mys, och alldeles lagom som återhämtning efter att ha varit sjuk. Vid 16-tiden var Eva hemma igen, vi satt och surrade en sväng och sedan begav jag mig hemöver för att ställa iordning med mat.

När jag var på väg hem ringde A. Vi småsurrade, han var också på väg hemåt. Han frågade vart jag var och vad jag skulle göra nu, jag sa att det var dags för mat, och vi kom överens om att sammanstråla i Birsta och äta nåt tillsammans. Inte mig emot! Eftersom jag redan var på plats i Birsta så sprang jag in på ICA Maxi en snabbis (varför känns det som att jag är där jämt?) och köpte en adventsljusstake (halva priset, så man måste ju passa på) och sedan möttes vi på MAX. Väl där fick vi stå i kö ett bra tag, det finns väl inget ställe som är så totalt ostrukturerade som Max i Birsta? Elände. Men efter kanske 15-20 minuter så fick vi vår mat och kunde äta.

Vi satt på Max i två timmar tror jag. Galet. Större delen av den tiden åt vi ju förstås inte, utan bara satt och umgicks. Kollade på folk, surrade om allt och ingenting.

Sidospår 2: A var galet trött, så jag utnyttjade situationen och trött-gosade lite med honom...! Haha, man måste ju ta sina tillfällen.. och det är ju inte så att han protesterar heller. Det är skönt att ha någon att "visa ömhet" mot, kramas, stryka handen över håret eller över kinden... Ja, helt enkelt visa ömhet mot. Jag tycker om att göra det, men det är ju inget man gör med vemsomhelst. Det som är lite roligt är ju ändå att vi "beter oss" på det viset ute bland folk. Om man skulle se oss skulle man säkert tro att vi är mer än vänner, men så är ju inte fallet. Men poängen är att det är skönt att kunna få bry sig om någon, och att denne någon inte skäms för det. Jag menar, alla är vi olika, vissa gillar offentlig ömhet, andra gör det inte. Jag vill kunna visa att jag tycker om den jag tycker om, och min värsta mardröm (eller åtminstone en av dem, som det visat sig), är känslan av att den andra personen skäms för en, eller mer eller mindre inte vill kännas vid en. A är inte sån. Han bryr sig inte om vad andra tycker, utan kan utan problem stå och hålla om mig mitt ute bland folk. Det är guld värt med en sån vän... Oj, långt sidospår. Nu återgår vi.

Jag var hemma igen runt 19:30. Sedan dess har jag faktiskt inte gjort mkt vettigt alls. Jag har slöat vid datorn, diskuterat självförtroende, dejter, raggande och kk-förhållanden med Ann-Sofie, pratat i telefon med min syster, spelat HorseSaga på facebook, bloggat, kollat på Hells Kitchen och ett program om tjocka människor på TV... Och nu allra senast skickade Ninnie länk till en låt på Youtube som jag helt enkelt förälskade mig i. Så därför tänker jag avsluta dagen med att lyssna på den, och jag avslutar blogginlägget om Min Dag genom att bjuda er på samma låt.

Imorn återkommer jag med ett inlägg om Min bästa vän.
Godnatt!