Lunchtime.
Lite konstigt känns det, helt klart. Man är inte van helt enkelt. Man kommer väl in i det snart, hoppas jag!
Trött är jag, men det är väl egentligen inte särskillt konstigt. Blev inte jättesent inatt, men önskvärt framöver är väl att man knoppar in senast 00 iaf... gärna 23, men jag känner mig själv så pass väl att jag vet att det kommer bli svårt. Men försöka duger, för all del.

För övrigt har tankarna hakat upp sig idag. Jag tänker på dig hela tiden, längtar tills du kommer hit och hälsar på. Gissa om jag ska krama dig mkt då....


Update; 20.00
Det gick ganska bra idag för att vara första dagen. Känns som det har hänt en hel del nytt sen jag var där sist, men inget som var direkt svårbegriplgt.

Jag är nu även helt övertygad om att något inte står rätt till i huvudet på mig (eller är det i hjärtat felet sitter?) då det inte har gått många stunder under dagen då du inte traskat runt i huvudet på mig och fått mig att le. Kan du inte komma hem snart så jag åtminstone får gosa verbalt med dig?