Jag är ledsen att jag spammar inlägg, men jag kommer på mer och mer eftersom. Men den här gången vill jag bara rekommendera en låt som jag förälskat mig i. Den sätter ord på mitt liv just nu...

Crossfade - Cold (Spotify link)




Looking back at me I see
That I never really got it right
I never stopped to think of you
I'm always wrapped up in
Things I cannnot win
You are the antidote that gets me by
Something strong
Like a drug that gets me high

What I really meant to say
Is I'm sorry for the way I am
I never meant to be so cold to you

And I'm sorry about all the lies
Maybe in a different light
You could see me stand on my own again
Cause now i can see
You were the antidote that got me by
Something strong like a drug that got me high
I never meant to be so cold

I never really wanted you to see
The screwed up side of me that I keep
Locked inside of me so deep
It always seems to get to me
I never really wanted you to go
So many things you should have known
I guess for me theres just no hope
I never meant to be so cold

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om födelsedagen... Den var väl både heaven and hell, måste jag erkänna. Hell, det var ju arbetsdagen. Ont i halsen och konstant hosta, det kan ju få vem som helst på dåligt humör. Och att jag dessutom mådde riktigt dåligt efter nattens drama, gjorde ju inte direkt saken bättre.

Heaven, det är min älskade familj och mina underbara vänner som kom frampå kvällskvisten och graulerade mig. Först på plats var mamma och Leif, sen kom pappa och mostrarna Eva och Lena. Joanna droppade in hon med, och sedan pappas sambo Kerstin, och sen kom även Emma och Therese, sist som vanligt... ;)

Fick fin-fina presenter med. Mamma och jag har ju en pågående förhandling om käre Krz, lille röda golfen som jag nog ska köpa av henne, så besöket där var present nog. Av pappa fick jag en peng och en stoooooor blomma - gladiolus? Mostrarna bidrog med presentkort på Birsta City, och brudarna inkl Madde som inte kunde vara på plats, gav mig ett presentkort på Hööks. Lämpligt nog fick jag även "brev" från Apropå Resultat som vi samarbetar med på jobbet, där jag äntligen fick mitt sista presentkort på MediaMarkt. Jag fick även tillstånd (ja, jag kände att jag var tvungen att fråga...) att behålla och öppna paketet som jag fick av S, vilket var en underbart fin bricka, som man kan ha lite vad man känner för på. Ljus, till exempel, om man är som mig... :)

Kom precis att tänka på hur "otillåtet" det är att peta i kroppens hål.

Har jag inte rätt då? Man får inte peta i näsan, ska väl helst inte peta sig i tänderna (munnen är ett hål), peta i öronen eller naveln, och gud förbjude att du petar i musen, eller ännu värre - i rumpan.

Det var bara det jag hade att säga.
Nu ska jag jobba vidare.

2009

Augusti:
Födelsedagen firades med familj, vänner och A. Ja, han räknas ju oxå till vännerna, men inte till den vanliga skaran så därför får han en egen bokstav... :P Månaden avslutades med lastbilsåkande - what's not to like?

September:
Mitt livs första besiktning, Edit gick inte igenom prickfritt. Fick hjälp av A att byta bromsar, men han fick se sig besegrad på ett hjul, där ett igenrostat bromsok satte P för vår framfart. Förutom det så satte jag fart med pluggandet, läste Pedagogik på distans i Umeå. Skaffade en fin "ny" soffa från SecondHand för 250 kronor, fynd! Skaffade även ett skrivbord och fortsatte sakta men säkert inredandet av lägenheten. Jag fick reda på sanningen om någon och något som jag hade misstänkt, det var hårt, men bra att veta. Och så var det ju hockey igen!

Oktober:

Det blev en tripp till jönköping på höstlovet, en hel vecka. Liftade med A och hans chef och fick då för första gången uppleva hur det ser ut när en fartkamera fotograferar syndare! Väl där fick jag ett samtal från StudentConsulting som ville att jag skulle komma på intervju för ett jobb. Skötte om han som var sjuk, hjälpte syrran och köra skrot från köket och fick en sen och EXTREMT oväntad födelsedagspresent av A. Hjälpte pappa att vintertömma sommarstugan. Hann med både basket, hockey och klubbmästerskap i hoppning på SRK.

November:

Började mitt nya jobb på Com Hem! Första snön kom, och pappa hade 60-årsfest på Värstaborg. Även systern fyllde år, det får man ju inte glömma.

December:

Vidareutbildades till tv-supportare på jobbet. Com Hem bjöd även på julfest med Dogge Doggelito som hemlig gäst. Kollade på julshow på SRK där Joanna var med i Ferdinand-sketchen, grymt! :D Julbakade, det blev både pepparkakor och lussebullar. Det kom sinnessjukt mkt snö, och det var knappt man tog sig ut från parkeringen. Men till jobbet tog jag mig till slut ändå. Julafton spenderades i Matfors hos moster Eva, fick även besök där ute av käre A som tomtade sig runt i trakten och delade ut julklappar. Nyårsafton spenderades i Indal med kära syster hos Robin och Camilla och deras vänner. Passade på att spela in Tildas dopsång i studio, JÄÄÄÄÄVLAR vad kul det var! Jag vill spela in mer! Tolvslaget firades med att syrran blev "mulad" av Robin mot en bil, slutet gott, allting gott.

2010

Januari:

Therese och Anders fick tillökning av lilla Nellie! Det blev ett par besök i Fjällräven Center, med blandade resultat. Och så jobbade jag. Och om nån undrade så jobbade jag med...

Februari:

Jag jobbade. Och det kom mycket snö. Umgicks en del med A och fick ta del av hans frukostmakaregenskaper med stekt limpa, stekt ägg, typ nån het krydda och... nånting mer, jag minns inte. Underligt, men gott! Resten av februari är mer eller mindre ett stort svart hål... Men jag jobbade säkert en del.

Mars:

Dags att åka ner till Jönköping igen. Denna gång blev det sittplats på ett natttåg - ALDRIG MER. Åkte med Maria till veterinären med Acenom, för man måste ju jobba när man har semester? :) Red ut i vackra snölandskapet med älskade Ninnie <3 Frös ihjäl på kullen, 11 grader inomhus, undra på att man höll på att dö. Födelsedagsfirande av både Therese och Emma. Tvättade bilen på alnö, bakluckan öppnades och jag fick springa ut i biltvätten för att stänga den. Sen åkte jag ju lite lastbil med. Och jobbade.

April:

Nya bestyr med Edit. Påskmiddag hos mamma och Leif. Jag och Emma sjöng på Nellies dop, låten som vi skrivit tillsammans. Mkt uppskattat. Jag träffade S <3 Stiftade även bekantskap med älskade Pinnen. Åkte lite lastbil. Åt middag i härnösand med mostrarna mamma och syrran på Amenta, underbart!

Maj:

Åkte till Emma i umeå och gjorde valborg osäkert. Rajdirajdiraj som man säger. Kom hem och fick krypa ner hos S igen. Red lektion på Naomi som mer var rodeo än något annat. Men jag satt kvar iaf. Timrå hästsportförening hade öppet hus och jag var där och klappade på pinnen som körde barn runt i skogen. Åkte även bakom tineke och naomi med Per-Ola, underbar känsla, fina hästar.

Juni:

Jobbade, så klart. Umgicks med älskade S. Sjöng på dop igen tillsammans med syster, vi är ett bra team <3 Köpte rosor till mig själv, för jag tyckte att jag skulle ha dem. Var hos Pinnen. Firade Joanna. Åkte lastbil - med S. Första och sista gången, visade det sig. Men trots hemlighetsmakeriet så var det väl då vi sa att vi var ett "vi". Och jag svävade på små rosa moln. A hjälpte mig att fixa lyset på bilen inför besiktningen, och edit gick igenom utan en anmärkning.

Juli:

Fick ett hysteriskt jobbigt bett (eller ngt) på låret, ville bara amputera benet... Något senare fick jag även någon slags utslag på båda underbenen vilket fick mig att ännu mer vilja amputera båda benen... Fruktansvärt klåda som inte kan beskrivas... jag började dessutom att blogga väldigt mkt mer intensivt än vad jag gjort på de senaste åren känns det som. Och jag gillar det! Något som jag däremot inte gillar var att ångesten kom allt tätare.. och vart allt jobbigare... jag kan inte förklara vad det beror på, det blev bara väldigt jobbigt stundvis... och jag är så glad att jag hade S att stödja mig på... annars var det även dags för sommarens första dopp, med S. många andra planer blev inte alls vad jag hade trott eller hoppats, men jag överlevde ändå.

Augusti:

Åkte ner till jönköping och jobbade läger en vecka. Älskar vissmålen och folket, och hästarna där. Det blev en del semester från Com Hem. Lyckades bli sjuk, både förkyld, ögoninflammation och hosta som hållit i sig hela månaden. Värst av allt - S gjorde slut. Det gör ont i hjärtat, varenda dag... Men jag måste säga att det stöd jag fått av A har varit mer än jag väntat mig. Älskade vän som funnits där och stöttat med ord och kramar... Det är värt helt otroligt mycket. Och älskade familj och vänner som funnits där med stöd och tröst, vet ni om att jag älskar er?

(Bara så att inga missförstånd uppstår, den här bilden är från hösten -09.)

Sista dagen på det 25:e levnadsåret blev nog den värsta hittills. Känslan av att vara sååååå nära att förlora en person som är så viktig... Den går inte att beskriva, och det gör ont i hjärtat att veta att jag kan ha förstört något som är så viktigt för mig... Det kändes lite bättre nu ikväll, men jag vet inte om jag inbillade mig. Nu känns det som förut igen. Jag vet inte vad jag ska skriva... Det gör bara så otroligt ont i hjärtat just nu och det känns som att jag inte kan andas...

Jag hoppas att år 26 blir bättre än 25 - det är ett som är säkert....

"And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?"
[Coldplay - Fix you]


Ärligt talat - Det är klart att det hade kunnat vara värre. Men likförbannat gör det ont. Man kan ju fråga sig, hade det varit lika mkt värt det, om det inte hade gjort ont? För då hade man ju lixom inte brytt sig.

Ja, de flesta vet väl redan vid det här laget eftersom jag var en fjortis som gick ut med det snabbt på skvallerboken... S gjorde slut igår. Jag har varit i hans skor och vet att det inte är ett lätt beslut att ta. Jag har dock aldrig varit i mina egna skor, som läget är just nu menar jag. Jepp, första gången jag blitt dumpad. Men nån gång ska väl vara den första med. Problemet är bara...

Jag vet inte hur man gör...

Hur ställer man om sig från en dag till den andra, att man inte längre kommer att få träffa personen i fråga på samma sätt? Inga fler mysiga kvällar framför TV:n, ingen som stryker mig över håret, kliar mig i nacken eller smeker mig längs ryggen. Att inte få somna på hans arm, eller vakna med honom tätt intill...

Det var alldeles säkert rätt beslut. Jag har haft samma tankar själv emellanåt. Känns det inte rätt så gör det inte det, och det finns inte så mkt man kan påverka. Men det gör ändå ont så inåt helvete... Ont... ont i handlederna, ryggen, armarna... hjärtat...


Jag ringde en livlina igårkväll och fick sova hos älskade vän. Eller sova förresten... Det var väl bara lägenhetsinnehavaren som sov. Men det kändes ändå skönt att inte behöva vara ensam. Tack min vän! Inatt ska jag nog åka med A i lastbilen, det är bra, en natt hemifrån och i gott sällskap stärker ett ömtåligt hjärta.

En annan sak som, tro det eller ej, gör saken lite värre, är att det inte finns ett enda kort på mig och S. Mer än våra fötter då förstås. Det känns lite som att jag inbillat mig allt, som att det bara var en dröm. Och eftersom det knappt är någon som träffat oss tillsammans heller så känns det ännu mer så. Så, även när vi nu gjort slut så känns det bittert att allt var en enda stor hemlighet. Jag vill aldrig ha det så igen... Missförstå mig rätt, jag tycker om honom så mkt... och jag önskar inte detta ogjort. Alla erfarenheter lär man sig av. Men just denna erfarenhet har lärt mig att hemlighetsmakeri gör mig så illa, och jag skulle inte klara av att gå igenom det en gång till.

Och S, om du läser detta...
Jag tycker om dig otroligt mkt, och jag är inte arg. Det gör otroligt ont, men det var ett bra beslut du tog med de förutsättningar som finns.
Ja, jag mår piss, men det "ska" man göra... och det kommer att gå över... och jag hoppas att vi, med lite distans till allt, ändå kommer kunna hålla kontakten och vara goda vänner... Du är viktig för mig, oavsett jag får vara "din", eller din vän...

Och en bonusbild som visar hur värdelösa folk är på att parkera hemma hos mig.... Suck.

Här kommer en liten smygtitt på veckan so far... :)

Vi har det bra här på lägret!

Som sagt, vi har det bra på lägret... ;-)

Nu är Edit såld.

Edit kommer att vara saknad... :(

Ja, till och med massmord, för att vara exakt.

Det började redan igår kväll. Innan jag kunde somna på mitt rum så slog jag väl ihjäl en sisådär 15-20 flugor. Och det är då när jag inte överdriver.

Nåja. Kort sammanfattning.

Torsdagkvällen var guld. Köpte med mig en blomma till S (jag kan ju vara sådär lite småpysslig när jag sätter den sidan till) som jag tror, och hoppas, var uppskattad. Åt god grillad mat tillsamans och han tog sig en titt på mammas rykande lilla golf. Och efter hans fingerfärdighet så har den faktiskt inte rykt ngt mer! Awesome vid min ära.

Det blev hur som helst en väldigt slapp och ledig kväll med någorlunda tidig sänggång, det går rykten om att man faktiskt måste sova på nätterna för att orka med att jobba på dagarna.

Kan ju finnas lite sanning i det...

Nåja. Arbetsdagen på fredagen kan man ju säga lite allt möjligt om. Den beryktade filmen från morgonuppstarten fick bara halva teamet se, men alla hörde talas om den. Och alla fattar vinken. Rikspuckon. Det är allt jag har att säga. Rikspuckon.

För övrigt gick dagen seeegt. Jag, Viktor och Lisa, som för övrigt gjorde sin sista CH-dag ever, tog en lunch på Big Boy. Gottade oss rejält. Sen var det bara att gå tillbaka och knega de sista timmarna.

När arbetsdagen var slut var det inte mer att göra än att packa ihop sitt pick och pack och bege sig hemöver. Skjutsade hem både Lisa och Viktor, sedan blev det en sväng till ICA Maxi för att inhandla färdkost. Åkte sedan hem, plockade fram allt som kan tänkas behövas under veckan (och även sånt som inte kan tänkas behövas, man är väl en expert på att överpacka??) och la fram det på sängen. Konfererade lite med S, bestämde mig för att åka dit, umgås lite och göra nån macka inför resan (jag har aldrig bröd hemma) och tänkte då passa på att gå ner i källaren och hämta resväskan samtidigt.

Del 2 av den planen sabbades rätt omgående när jag insåg att jag inte hittar källarnyckeln. Alltså, varken nyckeln till källardörren, eller nyckeln till hänglåset på mitt förråd. Grattis Näsberg. Första tanken blev givetvis panik. Nåja, det var väl därför Gud skapade IKEA-kassen tänkte jag, och gav mig sedan iväg till S. Det slog mig inte förrän en stund senare att man kan ju faktiskt använda "sports-bags" att packa i, vilket jag senare gjorde.

Tanken var ju att jag skulle somna tidigt förstås, ladda inför den 72 mil lång resan. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt. Somnade väl runt 2-tiden, så där lagom lämpligt.

Klev upp strax innan 8 igår iaf, och fixade det sista inför avresan. Strax efter 9 var jag redo att bege mig, sade adjö till de fyrbenta och styrde kosan mot Granloholm för att hämta GPS-en från volvon. Pratade lite med Andreas, han var på väg norrut och tyckte att vi borde ses en kortis innan jag gav mig av. Inte mig emot. Vi sammanstrålade efter Njurunda redan, och blev kvar där lite över en halvtimme. Ja, det gjorde ju att jag blev ännu lite mer efter schema, men va fasen, det bjuder jag på. Det blev en stunds filosoferande i lastbilen innan vi både gav oss iväg åt skilda håll.

För övrigt så gick resan väldigt bra! Hade väldigt behagligt väder ända ner till sthlm, så där lagom mulet så att det gick att hålla en duglig temperatur i bilen. Att ta sig igenom Stockholm gick förvånansvärt bra, strax därefter dök dock solen upp, och den tidigare behagliga temperaturen i bilen var som bortblås. Varmt som i en smältugn blev det. Urk.

Men jag tog mig fram, hel och välbehållen, till Jönköping. Det blev lite kramkalas när jag kom fram, såååå underbart att träffa alla de här underbara människorna igen! Gick runt på gården och småmyste, kollade lite när Ninnie red, planerade veckan lite diffust med Maria osv. Det blev relativt tidig sänggång när jag insåg att mitt mobila internet inte fungerar, samt att min dator inte ville låta mig titta på någon av de filmer som jag hittade i allrummet. Kvällspratade lite med S och mamma, sms-ade lite med gode Andreas och sedan (efter att ha begått flug-massmord) så sov jag.

Och behöver jag ens förklara hur underbart det är att vakna, kliva ut genom dörren och mötas av detta;