Fyra minuter in på min lunchrast påminner Viktor mig om att jag har lunch. Bra koll man har. Var dock inte direkt hungrig, så stressade inte nämnvärt. Någon minut senare när jag bestämmer mig för att gå och handla, åtminstone nån frukt eller så, så inser jag att plånboken ligger kvar hemma på köksbänken. Ja, där ligger den ju bra kan tyckas. Så här kommer vi till avdelningen skäms: Lunchen blev istället en kanelbulle och en mugg choklad. Slemmigt, men mättande.

Satt och glodde lite på Aftonbladet under en "ledig" stund förut, och såg att Hockeyligan funderar på att skrota nationalsången innan nedsläpp i elitserien i vinter. Jag vet inte vad jag tycker om det. Jag tror väl egentligen inte att jag skulle sakna den nåt nämnvärt om den inte sjöngs, men samtidigt tycker jag väl att den hör till.

Dessutom har jag en hemlig (okej, inte så hemligt nu längre då) om att någon gång stå där själv, med X antal tusen hockeysupportrar runt om mig, och sjunga nationalsången.

Annars då. Straffinförande igen. Publikunderhållande kanske, men ett jäka lotteri. Fler domare borde väl bli till det bättre kan man hoppas. Att det blir fler repriser på jumbotronerna kvittar för min del, och slutspelet kan vi fundera på när vi är där.



För övrigt är jag väl nästan människa förutom att jag fortfarande inte sover något. Dessutom gör det fortfarande ont i hjärtat, det verkar öka igen... Enda gången det faktiskt känts bra hittills var efter att jag hade träffat S på dagen i söndags... Då mådde jag bra igen. Men det sabbade jag ju duktigt...

Får väl se om man kan tigga till sig lite nattligt sällskap här framöver, så man kanske har en chans att sova som en normal människa...