Den här helgen har varit riktigt bra. Mycket bättre än vad jag hade förväntat mig, med tanke på hur veckan i stort har varit. Men nu står jag där med lång näsa, ont i magen och skäms som en hund...

Ibland tänker jag inte längre än näsan räcker. Och i ett försök att få mig själv att må bättre så gjorde jag något som sårat någon annan, vilken självklart inte var min mening... Hur kunde jag vara så dum? Det är klart att det jag gör påverkar dig, hur kunde jag vara så dum och inte tänka på det? Om jag kunde göra det ogjort så hade jag gjort det i ett hjärtslag, men jag är vuxen nog och inser att det inte går. Allt jag kan göra är att be om din förståelse och förlåtelse, vilket jag nu gjort, och gärna gör om och om igen, om det gör att jag kan återfå ditt förtroende...

Jag är så otroligt ledsen... Det går inte att beskriva...

Ja... det var ju ett alldeles lysande sätt att avsluta sitt 25:e levnadsår på... förhoppningsvis blir nästa bättre... :(
Du är viktig för mig... Glöm aldrig bort det....