Okej, jag kanske borde varna för ett äckligt inlägg. Eller ja, iaf några äckliga detaljer.

Igår när jag var hos Pinnen fick jag den otroligt smarta idén att rycka hans man. Eller ja, börja iaf, att rycka hela skulle väl ta flera timmar. Vildvuxet är bara förnamnet. Nåja. Började rycka, men efter ett tag fick jag ge upp eftersom det rätt snabbt blev en blåsa, som dessutom gick sönder. Awesome. För er som inte vet, så är hästtagel ungefär lika angenämt att hålla på med som nylontråd, typ. Alltså inte så konstigt att skinnet gick sönder alldeles för fort.

Igår tänkte jag, klok som jag är, att det är bäst att jag sätter på ett plåster så att det inte blir smutsigt eller så. Det var ju en jättebra plan - just då. Idag, när plåstret skulle av så satt plåsterskrället fast i såret. Och såret gör ONT vill jag meddela. Och inte gjorde det mer ont av att det satt fast ett plåster i det. Icke sa nicke.

Eftersom jag är en så pass intelligent människa (ehum) så tänkte ju jag då att jag kanske ska sätta dit en annan TYP av plåster, inte ett heltäckande så att säga, utan ett som släpper in syre med. Jättebra idé. Not. Det var lixom lite annat material i detta förband, vilket innebar att det fastnade ÄNNU mer. Oh the horrifying pain när det skulle lös. Katterna kollade på mig som om jag vore döende. Och det kändes väl ungefär så med.

Nu har jag varit utan plåster ett par timmar, för tro det eller ej, jag är inte dum nog att sätta på ett nytt. Men så fort jag kommer åt något, eller lägger fingrarna mot varandra, då är den där totala smärtan tillbaka.

Hur FAN kan ett sånt litet skitsår göra såååååå förbannat ont?! :'(