Nu vet jag

Nu vet jag vad jag saknar, vad jag vill ha.
Någon som säger;

"Neeej, måste du redan gå? Kan du inte stanna liiiite till? Snälla?"

...när det är dags för hemgång. Nån som bara håller om en, låser armarna, och inte "tillåter" att man går därifrån för att dom vill vara med en längre. Det är en av dom bästa känslorna i världen. Att någon vill vara med en, att ngn inte vill att man ska gå.



Imorn ska jag kanske träffa David och ta en fika eller ngt. Kan bli trevligt. Fika är gott. Fast innan det ska jag tvätta lite, och ... öhh, vad var det mer jag skulle göra? *funderar* Jooo, ringa försäkringskassan. Dom där härliga människorna som jag hoppas få pengar av.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0