Den gör ont. Mest nacken och axlarna. Det har blivit värre senaste veckorna, men mest nu senaste veckan. Min krage och min pojkvän är min räddning, David försöker massera mig, och smörjer in mig med sån där smärtstillande salva. Tyvärr gör Zon-salvan ingen större skillnad. Men det är tanken som räknas.

Strax avfärd till arbetsförmedlingen och Basinformationen. Då kommer väl domen med, på min lilla altzheimers-episod från igår. Illa... Wish me luck.

MP3-spelaren är laddad med ny musik (ny är relativt, men annan musik än förut iaf!) och jag är redo för take-off.

Adieu,eller nåt