Ni som hängt med vet att jag hade mitt efterlängtade besök hos sjukgymnasten idag. Och snacka om besvikelse. Jag vet egentligen inte vad jag hade väntat mig, men.... inte det här.

För det första, den sjukgymnasten som jag egentligen skulle ha träffat var sjuk, och dom sa att dom inte hade ngt telefonnummer till mig så de kunde avboka. Eller hur? När jag ringde och bokade tid gav jag dom BÅDA mina mobilnummer (även fast jag bara använder ett, lite onödigt, men vadå) och mitt hemnummer. Så om de nu inte hade ngt nummer så var det iaf inte mitt fel.

Hur som helst så hade jag turen (?) att få en annan sjukgymnast, en äldre dam vid namn Boel eller Bodil eller nåt sånt. Hon frågade vart jag hade ont, när jag hade ont, och så kände hon på ryggen, och ja, hon märkte ju att jag var öm även vid lätt beröring. Sedan började hon prata om Sundsvall, hur det kom sig att jag flyttade hit ner, om min depression osv osv, och jag kände väl mest att det var underligt att vi inte pratade om min nacke, rygg eller axlar. Sedan säger hon; "Kan du tänka dig att prova bassängträning?" Ja, säger jag, jag provar väl vad som helst, för jag vill ju bli bättre. "Okej, då ska jag skicka en remiss till sjukgymnastiken på Ryhov, så får du en kallelse dit så småningom." Hon tackade för sig, och sa hejdå.

Jag lovar, hela besöket tog knappast mer än 10 minuter, och 5 minuter tomprat. Jag är SÅ glad att jag har frikort och inte betalade 80 spänn för det där. Ja, jag är besviken! Visst, jag ska ge det ett försök, men jag är ändå skeptisk. Men, om bara ekonomin tillåter det så tänker jag gå till en massör.

Punkt.