Less, och ett annat missöde

Jag är så sjukligt less på att blogg.se krånglar. Det är segt, eller så går det inte att logga in, eller så går det inte att visa sidan. Så pass less är jag, att jag registrerat mig på en ny bloggadress. Men oavsett hur trött jag är på blogg.se så är jag inte så sugen på att överge denna blogg som jag ju faktiskt använt mig av sedan den 15/10 2005. Detta är ju min blogg, folk hittar hit! Jag tycker det är jättekul att så pass många läser här. Men hur kul är det då när det så ofta krånglar? Mindre kul. Återstår att se om detta inlägget går att publicera, annars blir det klippa klistra in i den nya bloggen.

Jaja, då var det dags för själva bloggen då.

Festen igår var riktigt kul! Faktiskt. David hade en flaska vin som vi skulle dela på, men jag gillar verkligen inte vin... Även fast detta var ett av dom bättre vinen jag smakat. Som tur var (?) så var Anna generös och hade tagit med sig lite extra cider till mig. Vilka minnen, har nog inte druckit sån cider sedan gymnasiet känns det som. Eller kanske på nån gatufest, men definitivt i Sundsvall med gamla partygänget. Det känns som evigheter sedan. Hur som helst. Blev ju inte direkt full på två cider, snarare kissnödig.

Pratade mest med Anna under festen, hon är riktigt trevlig och snäll. Jag fick hennes nummer med, ifall jag vill hitta på ngt nån gång, när David är i Kanada. Dessutom är jag bjuden på hennes 25-årsfest, oxå den när David är i Kanada. Så det tackar man ju inte nej till... :-) "Pratade" dessutom rätt mkt med en ENORM kille (jag skämtar inte. Han var nog den största jag någonsin sett. Enorma händer. Lång som en stång) som jobbar på NCC (därför kallade vi honom för NCC). Undrar ni varför jag skrev "pratade"? Jo, jag menar att man oftast inte riktigt har vettiga samtal med någon som är dyngrak, utan det är mer som att prata med ett barn. Men hur som helst så var han riktigt rolig :-) Varken jag eller David har träffat honom förut, men ändå började han prata med David om vilken himla bra tjej han har, och att han ska vara så glad att han har mig, osv osv. Visst, har var full, men det var ändå roligt att höra... :-) Och David sa ju såklart att han var glad att han har mig, och att han uppskattar mig mkt och så... Så mitt ego höjdes några snäpp där... ;-)

Dennis hämtade oss runt 00-tiden tror jag, vi skjutsade ner Micke och Anna till Torpa, och sedan åkte vi andra tillbaka mot Huskvarna. Vi stupade i säng nästan omedelbart, och OJ va skönt det var....

Vaknade vid 10.30, och var faktiskt aningen bakfull. Och då menar jag inte bakfull som i må-asdåligt-spendera-hela-dagen-på-toaletten-och-vara-spysjuk, utan jag menar bakfull som i lite småseg, huvudvärk och dålig i magen. Som vanligt för mig, oavsett jag druckit mycket eller lite alkohol. Det hör lixom till. Men det gick över rätt snabbt, det behövdes bara en stadig frukost så var jag på hugget igen.

Framåt 14 var jag ganska rastlös, och hemsk som jag är så tjatade jag till mig en liten shoppingrunda. Inte för min egen del heller, utan för Davids del. Så, först åkte vi till Rusta. Köpte två hinkar röd färg, som han använder till hallen utanför toaletten. Vidare till IKEA. David ville väl egentligen inte åka till IKEA eftersom hans ex jobbar där, men jag sa att vi ju inte behöver gå förbi den avdelningen där hon jobbar, utan vi kan ta en genväg förbi. IKEA har ju genvägar både hit och dit. Men det sket sig dock så snart vi kom innanför dörren, för hon stog vid informationen bredvid trapporna. David låtsades inte se henne, och jag gjorde detsamma. Istället pratade vi med Davids kusins man, och senare även kusinen. Trevligt folk :-) Därefter fortsatte vi uppför trapporna, utan någon blick åt ex-hållet.

Följande hamnade på kvittot när vi lämnade IKEA:
Ungefär 2500 gick detta på. Relativt "billigt" med tanke på att han fått rätt mkt grejer för pengarna. Vi stuvade alltså in allt detta i Davids fantastiskt rymliga bil, och begav oss hemöver. Väl hemma börjar vi bära upp grejerna till hans lägenhet. David gick ner för att hämta sista kartongen, men där blev han stående tills jag kom ner igen. Han bara stog där, stirrade ner i bagageluckan. Han knuffade omkull kartongen ner på marken, och pekade ner i bagageutrymmet. Åh herregud...

En av dom röda färghinkarna hade gått sönder, och nästan all färg i hinken hade runnit ut i bagaget. "Engelsk röd"-färg på det svarta tyg-underlaget. Jag märkte på honom att han var fruktansvärt förbannad, jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Varken han eller jag visste riktigt hur vi skulle göra för att få bort all färg därifrån. David gick upp för att byta till mer oömma kläder, och jag började plocka ur diverse röda grejer ur bagaget. David kom ner igen, och jag föreslog att han skulle ringa sin pappa, för han brukar ha rätt bra koll på saker. Det visade sig dock vara en kass idé, då Davids pappa mest var kritisk och väldigt o-hjälpsam. Ingen hjälp därifrån med andra ord. Vi gjorde vårt bästa för att få bort så mkt färg som möjligt, och efter lite slit så var faktiskt det mesta borta. Utom den fina röda fläcken mitt i bagaget vill säga. David försökte med nån färgborttagning av nåt slag, och det funkade väl sådär, men inte perfekt. Som tur var (om det nu finns nån tur i denna historia) så var den största delen av fläcken på den "lucka" som ligger ovanpå reservdäcket, och gick alltså att ta bort. David tog upp den i lägenheten, ställde den i duschen, och faktiskt så verkade det mesta av färgen försvinna.

Vi började med maten, och samtidigt började vi bygga ihop köksbordet och de fyra stolarna. Hann inte helt klart, har två stolar kvar och några skruvar som ska skruvas i på de andra, men det ser helt klart lovande ut. Jag ska dit imorgon, och då ska vi fortsätta med pysslandet. Maten, Davids fantastiska lax, var som vanligt fruktansvärt god. Och trots diverse motgångar (främst för David då) så slutade dagen rätt hyfsat till slut ändå. Och en himla tur är ju det iaf... :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0