(Nej världen är stor, jag hade bara otur som träffa dig)

Haha nej, det där var ett skämt. En sak som Jan Bylund sa i en show, apropå saker man säger.

Men, världen ÄR liten. Jag bor ju alltså hos mamma och Leif nu. Leif har en dotter, och den dottern har en pojkvän. Mamma visade honom runt i lägenheten förut, och kom upp till övervåningen där jag satt. Jag klev upp, presenterade mig, han presenterade sig som Stefan, och jag bara VISSTE att jag sett honom förut. Men vart?? Ja, Stadium! Fast nej, det var det ju inte sa han. Han sa att han jobbar på Västermalm, men nyss börjat, så det var förstås inte därifrån heller. Dom gick ner och började göra ordning fika, och jag satt här uppe och laddade upp bilder på pixbox.

Plötsligt slog det mig, som en blixt från klar himmel. Han var min nollningsgeneral på insparken i Umeå -04! Herregud, världen ÄR verkligen liten.