Sådärja, hemkommen från veckans körträning. Och jisses så roligt det var. Den svåra låten från förra veckan var fortfarande svår, men inte fullt lika oförståelig. Så det var bra!

En låt vi ska sjunga den 25/2 är "Varken död eller liv". På första versen ska det vara en solist, så körledaren Maria frågade efter någon frivillig. I vad som verkade flera minuter kollade alla på varandra i väntan på någon frivillig. Maria fiskade, men ingen nappade. Jag var ju egentligen sugen, det är en väldigt fin låt, och jag har faktiskt redan lärt mig den, men kändes ju inte riktigt bekvämt med tanke på att det bara var min tredje gång där. Men, detta till trots så erbjöd jag mig, sa att "jag kan ju iaf prova en gång och se hur det går". Sagt och gjort. Jag tyckte nog inte att det gick så bra egentligen. Tappade ton ett par gånger, och fick inte riktigt rösten så som jag brukar, men det gick väl hyfsat ändå. Var ju lite nervös med, har inte sjungit inför folk på väldigt länge. Men efteråt vände sig flera av dom som satt nära mig om och gav mig väldigt mkt beröm, fick klappar på axeln och så, och även när kören var slut kom flera fram och berömde mig. Jag växte nog flera centimeter av stolthet tror jag, log hela vägen hem :-)

Förresten, om någon vill höra låtar vi ska sjunga, så lyssna på:
Kirk Franklin - Hosanna (Det är den svåra låten jag skriver om)
Oslo Gospel Choir - My life is in your hands

Jag vet inte om jag ska sjunga solot även i kyrkan, men frågar dom så tackar jag nog inte nej. Det är underbart att sjunga igen, jag älskar det. Önskar det vore kör flera dagar i veckan :-)