Hästhoppning i all ära, men det är något speciellt med ponnyhoppning. Det finns inga som svänger så snabbt och snävt som ponnyryttare! Dom är helt galna, dom bara gasar, styr, svänger och hoppar. Jag har aldrig varit nån sån som lyckats med det. Dels för att jag var så hopprädd när jag var mindre och red kära Ariezona på våra hopptävlingar. Ariezona, arabstoet som gasade för fullt mot hindrena bara för att snabbt smita förbi när man väl kom fram till hindret. Undrar hur många gånger jag ramlat av henne när det varit hopp-dags... :-) Och sedan på senare tid så var det ju vackra Diana, en hopphäst av hög kaliber, men knappast en smidig häst.... Hihi :-) Hon är ju som ni kanske vet en aning stor... ;-D Men hon är ju samtidigt rätt storgalloperad, så man behöver inte rida oanständigt fort för att få en bra tid. Och sedan flyger hon ju bara över hinderna med...! Och, det är varför jag och Diana vann Klubbmästerskapet i hoppning 2005 hos SLRF. (Ja, det lever jag fortfarande på. Älskade Diana!)


Förresten, jag SKA åka till globen nästa år! (I år alltså, december)