Kom till David vid 17.30. Vi gjorde inte så mkt, pratade lite, David försökte förklara till Klämmestorp, och sedan fick jag låna bilen. Inte helt otippat så körde jag ju vilse, och hamnade vid TTC uppe vid Axamo. Lite galet, men iaf en aning åt rätt håll (alltså inte som den gången jag körde mot Nässjö när jag skulle hem till Tallhöjden, den gången då jag hade köpte en byrå på IKEA). Jaja, hur som helst. Jag ringde till David och han fick guida mig rätt, och jag anlände till Jönköpings Fältrittklubb med ett par minuter till godo. Dock chockerande mycket bilar! Och låååång kö när man väl kom fram till ridhuset! Jag hade verkligen inte väntat mig att det skulle vara så mkt människor där.

Stall Flyinge hade med sig 14 hingstar. Och vilka hingstar sedan! Herregud, att se dom komma in där fick mig att rysa i hela kroppen. Några visades vid hand, men dom flesta visades uppsuttna. Dom var mellan 4-11 år gamla, svenska, tyska, holländska, och franska. Vilka fantastiska djur. Kvällen hade (minst) 2 höjdpunkter. Den första var när Jens Fredricson kom in på Santa Cruz. Hoppade några hinder, lånade mikrofonen av speakern. Red runt och pratade lite, och skulle sedan hoppa ett hinder samtidigt som han pratade i mikrofonen. Han red an mot hindret "Åh shit, det var högt det här", hoppade hindret med tyglarna i en hand och micken i den andra, "Jo, men det gick ju bra ändå". Hela tiden med hästen samlad i perfekt form, lugnt tempo och inga problem alls över hindret. Hindret som förresten måste ha varit minst 1,30 högt. Fantastisk häst, fantastisk ryttare. Kvällens andra höjdpunkt(er) var när en kvinnlig dressyrryttare visade upp 3 olika hingstar (inte samtidigt alltså) som var fantastiskt vackra. Minns tyvärr varken namnet på ryttaren eller hästarna. Men att se en sådan skicklig ryttare rida sånna snygga hästar... Åhhh. Och vilken trav dom hade, dressyrhästarna. Lyfte knäna riktigt högt, och den ökade traven var bara ... Ja, hallelulja moment, helt klart.

När allt var slut gick jag därifrån med en lyckokänsla som jag bara kan få av att se riktigt skickliga ryttare på vackra hästar. Själen var lugn, och lusten att träna (ridning alltså) var starkare än på länge. För jag kan oxå. Iaf på Diana. Öppna, sluta, skänkelvikning, förvänd öppna, sluta och skänkelvikning, galoppombyten. Vi lyckades till och med med några steg passage och nästan en hel piruett den sista sommaren. Åh, jag saknar Diana. Bättre häst kommer aldrig finnas.

---

Kvällen var dock inte slut här. Modo vann första semifinalen mot HV71 (ska jag kanske ha modotröjan på mig på scouterna imorn? Då släpper dom väl inte in mig, haha), och dessutom var det ju premiär för Fråga Olle. Men hingstvisningen var ändå kvällens 10-poängare. Jag är dock sur på mig själv för att jag glömde att ta med mig kamera....!