Har ni tänkt på hur lätt det är att hitta information om människor? Om er själva? Jag har egentligen aldrig brytt mig, so what om någon vet vart jag bor och när jag fyller år? Många människor behöver dock vara mer hemliga än andra, ofta beroende på vad man jobbar med.

Jag är en väldigt godtrogen människa. Jag tror gott om så många som möjligt, skulle aldrig kunna tänka mig att någon ville mig ngt ont. Men givetvis kan man skapa man sig ovänner under livets gång, och det kan ju slå slint för någon av dem. Det finns ju aldrig någon 100%-ig garanti för total säkerhet. Tyvärr.

Jag började tänka lite på min egen "offentlighet" efter att ha rykt ihop lite med en (fd?) internetkompis på telefon tidigare ikväll. Om detta nu skulle vara en av undantagen, så är jag inte svår att hitta. Om man vill hitta mig alltså. Har man namn eller telefonnummer så får du en färdig karta på enrio eller hitta, inga problem alls. Visst, jag har tidigare funderat på skyddat nummer och alltså relativt hemlig adress, men samtidigt har jag ingen lust att "gömma" mig. Varför ska jag måsta vara orolig (om man nu är orolig) för att någon obehörig människa ska ta reda på saker om mig?

Ibland kan jag känna mig riktigt trött på hur otroligt datoriserat och lätttillgängligt allt ska vara. Samtidigt kan jag ibland bli riktigt irriterad när jag inte hittar något som borde vara lätt att hitta (som tex någons adress i julkorts-tider). Det är lätt att säga "Det var bättre förr", fast rent allmänt är jag nog rätt nöjd med tillvaron nu med. Fast jag får ändå känslan av att det kanske var lite mer "okomplicerat" för 5-10 år sedan, man hade helt enkelt inte lika mkt att välja emellan. Men visst funkade det väl rätt bra ändå?