Sitter och mår lite halft illa och tittar på Flight 93. Nu är det alltså åtta år sedan WTC blev ett minne blott. Det är konstigt att en så avlägsen händelse ändå kan få en att reagera så pass mkt flera år senare. Men det är väl ungefär som med Titanic och tsunamikatastrofen, man tittar på filmen och tycker att det är hemskt, sedan inser man att det sant, det har faktiskt hänt, det är inte bara nån skruvad författare som kommit på ett "worst case scenario". Människorna i flygplanen fanns på riktigt. Människorna i WTC 1 och 2 fanns på riktigt. Människorna ombord på Titanic fanns på riktigt. Och det gör ju filmerna så sjukt otäcka och obehagliga. Ungefär samma sak som när jag läste boken 102 minuter (Jim Dwyer & Kevin Flynn) som handlar om vad som hände inne i tornen under hela händelseförloppet, från ögonvittnen både inne i tornen och utanför. Otroligt obehaglig bok att läsa, men bra.

Elfte september ja... Ja det är ju ett datum det med.

R.I.P. alla som inte överlevde.. :(

---

Och så vidare till nästa ämne. Eller ja, nästa ingenting. Jag har ju sällan några bestämda ämnen som jag skriver om. Nu tänkte jag berätta om min armbåge. Hahhaa visst låter det fascinerande?! Nej, det är egentligen bara ännu ett irritationsmoment som ingår i min vardag. Jag är van att sitta lite halvkasst framför datorn. Ja ni vet, man sitter ju inte alltid med perfekt hållning och så. Jag sätter armbågen på bordet och lägger hakan i handen. Men! Senaste veckan, så gott som varje gång jag sätter ner armbågen på bordet så får jag världens kärringstöt. Så sjukt irriterande är det! Man tycker att jag borde lära mig med, och inte göra så. Men icke. Jag har väl guldfiskminne eller nåt.

För övrigt så har jag vart så sjukt trött och seg idag. Gått runt som i koma. Bestämde mig för att inte sova mitt på dagen iaf, med förhoppningen att jag skulle kunna sova tidigt istället. Haha eller hur. Jag kollade på Sällskapsresan snowroller och skrattade gott. Sen tänkte jag ge mig på min Ladies Night-film från 2007, men den fanns inte i fodralet?! Eländes elände... Undrar vart den är alltså... Får leta fram min gamla dvd-spelare och se om de kanske kan sitta kvar i den. Fast det borde den inte göra. Och jag har svårt att tänka mig att den är kvar hos David med. Bara skivan lixom. Störande iaf, gillar den filmen.

Nåja, klockan börjar promenera iväg. Kanske man skulle försöka sova ändå, fastän jag inte är direkt trött. Men jag har ju några timmar att ta igen efter senaste natten, och förhoppningsvis kan jag sova ut imorgon med. För sen är det bara transportsträcka tills damerna kommer hit och vi ska ha det berömda kalaset..

Hahhha och apropå det så råkade madde försäga sig... Jag tyckte det var rätt roligt =) När jag fyllde år så var ju Joanna Emma och Therese här och grattade mig, men vi hade kommit överens om att vi ska byta presenter när vi har kalaset så att Joanna oxå får sina presenter. Det hade nog inte Madde förstått riktigt, för hon sa tidigare ikväll;

"Sa de att presentkortet var från mig med?"

Hahah jag tyckte det var jätteroligt.. =) Stackars madde skämdes nog lite. Men, jag vet ju ändå inte vart presentkortet är nånstans. Fast jag har väl mina aningar, hihi.

Just ja, sova var det ju. Godnatt.