Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här. Känns som att det finns två typer av sista ögonblick;
- De man vet om är sista gången man gör ngt
- De man inte vet förrän i efterhand, att det är sista gången.

Instinktivt så associerar jag "ett sista ögonblick" med ett ögonblick man kommer att sörja; sista gången man träffar en människa eller ett djur, eller när man lämnar någon, eller blir lämnad själv. Sedan slog det mig att ju självklart kan vara något positivt med. Som till exempel det ögonblicket då man lägger ner pennan efter sitt livs sista skriftliga prov eller uppsats och bara känner total lättnad över att det är över.

Fast hur jag än vrider och vänder på det; när jag tänker på ett sista ögonblick, då är det att lämna något eller någon bakom sig, som man egentligen inte vill lämna. Och det ger mig även en otroligt tung känsla i hela kroppen, och det är inget jag vill känna just nu, så därför tänker jag inte skriva mer om detta.


Eller jo, en sak till bara. Det här ÄR ju faktiskt ett sista ögonblick, för nu är utmaningen slut! På gott och ont. Jag höll ju inte rutinerna så jättebra alla gånger, men tycker att jag får hyfsat godkänt ändå. Tack o hej, leverpastej!