Sen två veckor tillbaka så har jag känt, gällande en viss person, att nu lägger ner. Jag ids inte hålla på med allt velande fram och tillbaka. Det får vara nog.

Det krävdes inte mkt mer än 20 minuters konversation för att ändra på den saken. Okej, jag är fortfarande skeptisk och allmänt negativ. Men det verkar som att jag har "öppnat dörren" igen. Varför gjorde jag så? Det var ju dumt...

Vissa människor har verkligen större inverkan på en än vad man kanske skulle önska. Jag vet åtminstone 2 personer som mer eller mindre kan be mig göra vad som helst, och jag kommer alltid att ställa upp, om jag har möjlighet till det. Även om jag skulle bli behandlad som hundskit tillbaka. Fast nu  vet jag iofs att dessa två personer inte skulle bete sig så, eller ja, åtminstone inte den ena. Den här gången nämner jag inga namn, inte ens någon begynnelsebokstav. Det skulle bara bli fel.

Nej, om man skulle ta och försöka sova lite igen. Jag gjorde ett försök förut men jag hade så sinnessjukt ont i ryggen så det gick inte att hitta nåt skönt sätt att ligga på. Svanken dödar mig, fy fan. Massage? Jo men gärna. Haha! Nu har jag iaf haft vetekudden där en stund så jag hoppas att det går bättre . Känns liiiite mer avslappnat iaf, så jag hoppas det håller i sig även i horisontalt läge.

Imorn... Jobb... Ja för all del. Jag hoppas cheferna hållit sitt ord och låter mig behålla min fasta plats. Annars kommer imorn att bli en dålig dag. Håll tummen för mig...