Det kanske är dags att inse det. Jag är lat, bekväm, och bortskämd.

Pratade med mamma tidigare ikväll och jag skulle alltså få skjutsa bort bilen till hennes och Leifs mekanikervän ute på alnö. Efter samtalet så började jag kolla busstider, och hur de såg ut kan ni ju se i det tidigare inlägget nånstans där i slutet. Hur som helst. När det började sjunka in lite mer hur överjävligt lång dagen kommer bli, så svalde jag stoltheten och skickade ett sms till min mor där jag förklarade hur det var med bussarna och frågade om det fanns någon som helst chans att jag kunde få låna en bil av dem. När hon ringde senare, när det var dags att åka till Alnö, så förklarade jag tiderna lite mer exakt. De hade dock inte diskuterat saken då, så jag släppte det.

När vi hade lämnat bilen och jag hade fått skjuts hem, så säger mamma att det var okej att jag lånar Toyotan imorn. Åhh, jag hade kunnat kyssa dem båda två, så otroligt glad blev jag! Så imorn ska jag ta bussen till sjukhuset och hämta bilen där. Hallelulja, ungefär.



En annan sak förresten. Igår när jag pratade med A i telefon så frågade han vilken tid jag skulle hämta min syster "imorgon" (läs: idag). Jag sa att jag inte skulle hämta min syster, eftersom att det hade jag ju gjort samma morgon. På söndagen skulle jag inte hämta någon. När han kom hem lite senare så kom vi som bekant fram till att jag skulle sova där. Men, sa han, om jag hade velat eller behövt åka hem så hade jag fått ta hans bil. Det var även därför han hade frågat om jag skulle hämta min syster, för att han hade tänkt låna ut sin bil till mig. GULLE!

Det verkar inte finnas någon hejd på hur generös den här människan är. Så det är väl inte så konstigt att förstå att jag tycker om honom så himla mycket? En underbar vän som jag aldrig vill vara utan... Det kan jag säga om, och om, och om igen.

(Dock så har han en ordentlig hämnd att vänta sig efter att ha kastat ner mig på backen en gång idag, och bara minuterna senare tryckt ner mig i en snöhög och mulat mig. MORR! Stryk ska du ha, gubbskrälle!)