Jag är trött. Jag är så trött! Jag har varit trött hela veckan, och när jag är trött blir jag något instabil. Både fysiskt och psykiskt. Mådde kasst igår på jobbet. Ritkigt riktigt yr var jag, och så fort jag tittade på skärmen så snurrade det ännu mer. Febern kom tillbaka lite tillfälligt med (hoppas jag). Passade på att svimma med, för det kändes ju lämpligt. Såg mig som besegrad, mailade trafikledningen och sa att nu går jag hem igen, jag är uppenbarligen inte frisk än. Skickade ett SMS till A och frågade om det var okej att jag kom dit lite tidigare än planerat, för jag var så pass yr att jag inte kunde köra hem, och vad har jag för annat alternativ? Sitta i bilen tills det var dags för den avtalade tiden? (Skulle alltså ha slutat 21:15 men gav upp kl 17). Han ringde upp en kort stund efteråt och jag förklarade läget. Han var ute och åkte planlöst, och när jag berättade att jag hade svimmat lite (hur gör man när man svimmar lite?) så sa han: "Jag hämtar dig. Jag parkerar utanför dörren så kan du vingla rätt in i bilen. Jag hämtar dig." Gulle <3 Jag blir nästan rörd... Eller nej, jag BLIR rörd faktiskt. Jag tyckte det var otroligt gulligt av honom.

Vi åkte till Coop för att handla middag. Han höll mig i handen under shoppingturen så att jag skulle vara säker på att jag höll mig på benen. Jag tycker om att hålla hand. Jag känner mig speciell, utvald, på nåt vis. Och då vet jag ju ändå vad vi är, och vad vi har för relation. Jag känner mig lika speciell ändå. Jag kände mig omhändertagen.

När vi kom hem till honom så la jag mig på sängen. Världen snurrade och jag höll i mig för att inte trilla av. Sängen alltså, inte världen. Men det var världen som snurrade, inte sängen. Även fast det iofs kändes så med...! När det snurrade lite mindre så gick jag in i köket och blev placerade på A's lilla stol som han haft sedan han var barn, och där satt jag och studerade matlagning på hög nivå. Och sen blidde det till att äta den lagade maten. Ujujuj så gott det var. Kassler med en ananasring, svamp och cheddarost på, serverat med ris och svampsås. Mmmmmmmmums. Vi gosade ner oss i soffan och kollade på tv, framförallt ... Åhh nu höll det på att bli ett lustigt fel. Min hjärna tänkte nog jobb, så jag var på väg att skriva att vi kollade på Netgear (modem). Det gjorde vi alltså inte, vi kollade på Top Gear. En viss skillnad.

Han blev för övrigt väldigt glad över kanalerna som jag ordnat åt honom. Jag visste ju sedan tidigare att han gillar Discovery Channel, så den var han lyrisk över. Så mellan zappandet mellan de två tillgängliga HD-kanalerna (BBC HD som frivisas fram till 15/12 och SVT1 HD som ingår i alla abonnemang) så hoppade han hela tiden tillbaka till kanal 44 (DiscCh) för att se om det hände ngt mer spännande där. Han var som ett barn på julafton, och det känns skönt i hela mig att kunna ge honom något som han blev så otroligt glad för. Han gör så mkt för mig, det var det minsta jag kunde göra för honom...!

Idag då. Mitt huvud snurrade en hel del imorse med, och jag mådde inte super. Så det fick bli ännu en dag till att kurera sig. Förutom resan mellan Härnösand och Sundsvall, som var alldeles nödvändig, så har jag inte gjort ett smack. Ätit lite, okej, men inte mer än så. Verkligheten börjar dessutom slå mig, att Pinnen försvinner på måndag. Älskade skrutt vad jag kommer sakna dig... Och ungefär samtidigt som den känslan slog mig så kom känslan av ensamhet som ett brev på posten. Det är nackdelen med att umgås relativt intensivt med A, det blir som extra tomt när man skiljs åt. Ungefär som nu, alltså. Men men, jag ska nog överleva det med. Ska bara jobba på att få bort yrseln så ska nog resten funka bra med... Så nej, det är nog inte PMS. Jag är nog bara störd ändå.