Oj vad det ringer.

Inte bara på ÅF-linan, även på vanliga supporten. Full fart.

Har precis kommit tillbaka från lunchrasten. Känns alltid lika galet att ha "lunch" den tiden på dagen då normala människor går hem. Nåja. Lite stuvade makaroner och korv senare så är man människa igen.

Går upp till min plats. Ska stoppa tillbaka bankkort och leg till plånboken. Problemet är bara det.... ATT JAG INTE HITTAR MITT JÄVLA BANKKORT! Gissa vilken puls jag låg på? Sprang tillbaka ner till matsalen för att följa mina egna spår bakåt (vilket detektiv man är, va?). Frågade i Navet om de hade fått inte ngt kort, men det hade de förstås inte. Sprang ut på gatan. Inte ett kort så långt ögat nådde. Faaan, slog numret till Swedbanks förlorade-kort-avdelning och hamnade som nummer ett i kön. Sökte en sista gång i fickan och...

Ja, tro på själva fan att där låg det lilla jäkla kortet. La på innan samtalet hade kopplats fram. Ibland är det bra med stora fickor, och ibland är det bara en förbannelse. Har fortfarande puls alltså, jäkla kortskrälle.

För övrigt vill jag förbanna den mygga som bestämde sig för att ge mig ett bett mitt på tummen.