Jag som en sim?

Man kan bli lite smått verklighetsfrånvarande när man spelar sims. Eller rättare sagt, när man inte spelar sims.

Jag kan i princip lova att de flesta som spelat sims någorlunda "seriöst" nån gång funderat över sig själv som en sim. Du är kissnödig - och ser framför dig hur din "kissnödig-mätare" är på det gula, eller i värsta fall, börjar närma sig toalettkris.

Du är sjuuuukt trött, och föreställer dig pratbubblan ovanför ditt huvud med sängbilden.

Du har ett samtal med någon som du inte alls kommer överens med, och vips så dyker det upp två stora röda minustecken.


Yeah yeah yeah, skicka mig till sinnessjukhus på en gång, det är ju lika bra.

Men för övrigt tror jag att jag skulle fungera rätt bra som en sim. Har inte sådär överdrivet mycket egen vilja, förutom när jag mår dåligt/är mindre nöjd med tillvaron. Dessutom är jag tillräckligt sinnesförvirrad för att inbilla mig hur "diamanten" ovanför huvudet skiftar färg beroende på humör.

Äääääsch. Nog med babbel. Fortsätter med lite annat istället.

Jo. Jag har ju varit på stranden idag. Underligt lite folk, faktiskt. När jag kom dit var det tre andra familjer där, och när jag åkte så var det väl kanske 4-5 st. Mitt på dan, en solig lördag?! Very wierd. Det roligaste var familjen som kom sist, mamma pappa barn och mormor/farmor. Pojken och pappan, ner i vattnet fortare än fort, eller i alla fall pojken. Pappan blötte sig till knäna och härjade på pojken, såg så kul ut. Han bjöd verkligen på sig själv, pappan, det var så himla kul att se. Verkligen busade med pojken. När han själv skulle doppa sig så knuffade han ut flytmadrassen en bit ut, sen sprang han ut och hoppade för att träffa madrassen. Hoppade givetvis över (verkade vara planerat) och hamnade med rumpan före i vattnet. Pojken skrek av skratt, och det var inte långt ifrån att jag gjorde detsamma.

Det var the picture-perfect-image av den perfekta familjen.  Sådär som man drömmer om att man själv vill ha det någon dag i framtiden.

Framtiden ja.... Den ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0