Det kunde ha blivit katastrof

Den här morgonen kändes som att den här morgonen var upplagd för elände. Först och främst var jag blodigt trött, och snoozade lite för länge för vad som skulle rekommenderas. 7:15 klev jag äntligen upp, och då var det ju både dusch och diverse förberedelser som skulle klaras av innan avfärden 7:45. Sprang omkring hemma som en yr höna, for åt alla håll och kanter. 7:47 var jag ute vid bilen.

Nästa problem; låset på bilen hade frusit. Frusit! Jag har inte råd att vara sen idag eftersom jag ska fjäska för chefen för att få referens. Crap. Eldade på nyckeln, hjälpte inte. Provade på passagerarsidan, hjälpte inte. Jävlades på med det här en bra stund, innan jag ÄNTLIGEN fick upp låset. Då var klockan knappt 8 ändå, så hallelulja, jag var inte sååå sen som jag trodde.

E4:an. Herregud, va less man kan bli på sånna 2-1-vägar. Hamnade i en lååååång långsamtgående kö på grund av att det var ett åbäke längst fram som bara får köra 50. Varje gång det blev dubbelfiligt så körde ju så många som möjligt om, men det tog ju ändå ett bra tag innan vi som låg ett antal bilar bakom kom ikapp och kunde köra om. Blöh.

Nåja, jag var på plats på jobbet 5 minuter innan start iaf, tack och lov. Och jag får använda både Eva och Linda som referenser. Nu är det bara att hoppas på att bilen står kvar på parkeringen när jag kommer dit sedan, och att A är kry nog att få en nattgäst senare ikväll. Och självklart hoppas vi på att intervjun går bra med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0