Rent spontant så känner jag att jag har lust att förändras. Det är alldeles för ofta som jag känner att jag inte duger till, att jag inte är tillräckligt bra, att folk omkring mig ser mig som en "förbrukningsvara". Samtidigt vet jag att det inte är sant, åtminstone inte när det gäller majoriteten av människorna i min närhet. Juryn överlägger fortfarande om vissa, och jag vet inte när domen faller.

Hur som helst - nej, jag lär inte göra några drastiska förändringar. Jag har varken motivation eller ork till att göra nåt sånt. Babysteps, och bara jag vet vilka mina steg är, och i vilken takt jag tänker gå dem. Tills dess får det räcka med att ömsa skinn, och att hoppas att skinnet därunder är "tjockare" än det jag har nu.