Det är mycket med det jordiska...
Det positiva med den här veckan är lätträknat. Men jag ska inte älta det som jag redan skrivit om. Jag ska älta resten... ;) Nej, skämt åsido. Dagen har dock varit väldigt blandad. Det har ringt mycket, och det har varit både bra och mindre bra samtal. Det som var minst bra var väl när jag, såklart, lyckas få en kund som vill ha hjälp med det som jag ser som min akilleshäl - nämligen favoritlistor. Jag AVSKYR favoritlistor. Jag förstår vad som är bra med dem, men när de krånglar så är jag helt körd. Trots att vi har ruggigt bra guider som vi kan ta hjälp av så står jag som ett frågetecken v-a-r-j-e gång. Om det då dessutom är en stressad och/eller mindre positivt lagd kund, då är jag körd. Jag stressar upp mig själv och det blir bara pannkaka av allt.
Det slutade med en fantastiskt otrevlig panikångestattack, underbart stöttande kollegor och ett problem som egentligen blev löst, men som löstes ändå. What does not kill you, only makes you stronger. Ja, det hoppas jag.
Gårdagen var väl oxå lite sådär. Hela arbetsdagen var en stor nedräkning till hockeyn. Hade en otäck känsla i maggropen om att det inte skulle gå vägen, men under matchen var det totalt och konstant hjärtfel. Det är tur man inte har pulsmätare på sig alltså, den skulle ju tro att man var döende. Timrå hade tur som fick bonuspoängen, trots att de hade fler skott på mål så var det Modos match. Och den hade allt som ett derby ska ha, två taggade lag, klackar som skrek sig hesa, heta känslor och missnöje över domarna. Nej, jag tycker egentligen inte att missnöjet över domarna hör till saken. Och hur dålig han/de än varit så kommer jag aldrig stå och skrika de allra värsta ramsorna riktade mot domarna. Men givetvis kan jag skrika i protest mot ett felaktigt (eller icke taget) domslut.
Anlände hos A en stund efter 23, han låg och sov - fullt påklädd, med tv:n på högsta volym och med alla lampor tända. Han är inte helt frisk han... fast det är ju inte direkt någon nyhet :P Jag pysslade på med mitt och varvade ner en stund, sedan blev det sova även för mig. Blev som vanligt inte många timmars sömn, men bättre än ingenting. Den fina buketten som jag lämnade förut stog fortfarande framme och var vackra, och lappen stog kvar med, tänk att man kan bli så glad av en sån sak... Nu vet jag ju iofs att det inte brukar springa omkring en massa folk där så att han behövt "gömma" eller slänga dem, men ändå... :)
Idag är jag trött. Klockan är inte ens 22 och jag är närmare medvetslös än vaken. Lite sömn, ångest, atarax och fredag ger väl det resultatet kanske. Så därför ska jag passa på och lägga mig, och hoppas på att den extrema tröttheten kan leda till många timmars sömn.
Ja, drömma går ju... :)
Det slutade med en fantastiskt otrevlig panikångestattack, underbart stöttande kollegor och ett problem som egentligen blev löst, men som löstes ändå. What does not kill you, only makes you stronger. Ja, det hoppas jag.
Gårdagen var väl oxå lite sådär. Hela arbetsdagen var en stor nedräkning till hockeyn. Hade en otäck känsla i maggropen om att det inte skulle gå vägen, men under matchen var det totalt och konstant hjärtfel. Det är tur man inte har pulsmätare på sig alltså, den skulle ju tro att man var döende. Timrå hade tur som fick bonuspoängen, trots att de hade fler skott på mål så var det Modos match. Och den hade allt som ett derby ska ha, två taggade lag, klackar som skrek sig hesa, heta känslor och missnöje över domarna. Nej, jag tycker egentligen inte att missnöjet över domarna hör till saken. Och hur dålig han/de än varit så kommer jag aldrig stå och skrika de allra värsta ramsorna riktade mot domarna. Men givetvis kan jag skrika i protest mot ett felaktigt (eller icke taget) domslut.
Anlände hos A en stund efter 23, han låg och sov - fullt påklädd, med tv:n på högsta volym och med alla lampor tända. Han är inte helt frisk han... fast det är ju inte direkt någon nyhet :P Jag pysslade på med mitt och varvade ner en stund, sedan blev det sova även för mig. Blev som vanligt inte många timmars sömn, men bättre än ingenting. Den fina buketten som jag lämnade förut stog fortfarande framme och var vackra, och lappen stog kvar med, tänk att man kan bli så glad av en sån sak... Nu vet jag ju iofs att det inte brukar springa omkring en massa folk där så att han behövt "gömma" eller slänga dem, men ändå... :)
Idag är jag trött. Klockan är inte ens 22 och jag är närmare medvetslös än vaken. Lite sömn, ångest, atarax och fredag ger väl det resultatet kanske. Så därför ska jag passa på och lägga mig, och hoppas på att den extrema tröttheten kan leda till många timmars sömn.
Ja, drömma går ju... :)
Kommentarer
Trackback