Jag somnade, och sov i ungefär en halvtimme. Under den tiden hann jag drömma att vi hade världens bråk. Jag sa allt jag tänkte på, allt jag har funderat på, allt jag ville att du skulle veta. Det var ärligt menat, allt jag ville var att bli förstådd. Du gick in i försvarsställning och idiotförklarade mig helt, som om jag vore helt dum i huvudet. Det var slutet för vår vänskap. "Du kan dra, jag vill aldrig se, eller höra från dig igen", var det sista du sa innan jag vaknade.

Jag vaknade med en enorm klump i magen, och den sitter fortfarande kvar. Jag vet mycket väl att det var en dröm, men på någon nivå så vet jag att jag skulle vilja säga åtminstone en bråkdel av de sakerna till dig. Det kommer jag aldrig kunna göra. Jag vet också att vår vänskap inte kommer att upphöra OM jag ändå skulle säga något av det, men jag avskyr konflikter och du är för viktig för mig.

Så nu tar jag med mig klumpen i magen och åker till jobbet, och hoppas att den på något vis försvinner av sig själv under dagen. Men man ska väl inte hoppas för mkt, det är ju trots allt onsdag...!