Mamma ringde idag och berättade att min förra foderhäst Diana har tagits bort. Älskade häst. Det gör så sjuuukt ont i mig! Inte bara det faktum att hon är borta, utan lika mycket att jag inte hälsat på henne på så länge - och nu är det försent.

Du var en del av mig så länge, och du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.








Och jag skickar även en tanke till de underbara hästar som du gör sällskap i Trapalanda... Joannas och Emmas ögonstenar; Fröja och Dakir. Vila i frid älskade hästar... <3