...eller räknas det som sen natt, eftersom jag fortfarande inte somnat?

Jag såg att jag redan haft 5 unika besökare sedan jag skrev senaste inlägget, vid 2-tiden. Alltså finns det fyra personer som läst min blogg mellan kl 02-06 på en lördagmorgon, eller vad man nu ska kalla det. Det är lite häftigt tycker jag. Har man inget bättre för sig då?

Nåja, nu har jag precis kommit hem. Vid tretiden hörde A av sig och undrade om jag ville vara sällskap under hans sista arbetstimmar. Så, varför inte. Jag var ju ändå vaken, och sömnen håller sig ju så långt borta som bara möjligt. Mötte upp honom på Schenker sen vart det diverse "äventyr". Flashback på TLN från Arla-tiden med David. Strul med larmet på Norrlandspotatis. Lite traktoråkande på planen. Som om inte detta vore nog fick jag även den stora äran att öppna bakdörrarna på ett släp som han skulle in med nåt åbäke i. Det roliga är ju att det hade gått femtioelva gånger snabbare om han hade gjort det själv, för vi kan snabbt konstatera att jag inte är någon naturbegåvning när det gäller att öppna sådana dörrar. Det tog sin lilla tid. Eller okej, öppna dem gick väl helt okej bara jag fattade vad man skulle göra, att stänga eländet däremot.... Huvva, snacka om inte min grej i livet. Så ja, det slutade ju med att han fick komma ner och banka igen eländet själv. Men men, jag har åtminstone fattat principen, och om jag någon gång skulle försöka mig på det igen (förhoppningsvis då utan att någon sitter och väntar på att jag ska bli klar - vilket alltså aldrig kommer hända) så kanske det skulle gå bättre. Observera att jag slängde in ett kanske där, det är väldigt viktigt att få med.

Nåja, om man skulle göra ett nytt försök med min alltid lika ovilliga sängkamrat - John Blund. Aldrig har jag väl varit med om en sån ovillig karl... Höhö, humorn är på topp med, märker ni?

Och så måste jag bara säga det... Jag kan inte förstå att jag haft sån tur och får ha en vän som dig. Utan att ens veta vad jag grubblar på så lyckas du säga precis just rätt saker, och styra tillbaka mig på banan igen. Det känns skönt. Jag tycker inte om att vara ute i terrängen och köra, om man säger så. Du är min älskade vän, och jag är så glad att du finns...

Hur som helst så har jag lärt mig saker som co-driver, och därför måste jag bara avsluta på följande vis:
"Du lilla gumman, jag runkar hellre än knullar med dig".

Godnatt!