Men vad det var lixom flög ut ur huvudet. Ungefär som allt annat idag. Känner att jag varit ruskigt tankspridd. Kanske varit lite för fokuserad på vad personer i min närhet tänker på. Eller hur de tänker. Eller om de tänker.

Den som känner mig vet att jag har ett förbaskat långt tålamod. Jag kan ta mer skit än många andra, och säger ingenting om det. Jag är dessutom en stjärna på att ta emot "skit" från människor som inte en aning om att de delar ut det. Och ja, jag är fullkomligt medveten att man inte kan förändra ett beteende om inte motparten säger ifrån. Det gäller både mig och andra. Hur ska jag veta vad andra vill, om de inget säger? Och hur ska andra veta vad jag vill, om jag inget säger?

Så ja, jag vet. Just nu känner jag bara att tålamodet håller på att ta slut. Det beror kanske på att det hänt mycket den senaste tiden, eller så är det bara det faktum att "fel" personer testar tålamodet. Kanske kombinerat med att jag varit sjuk en längre tid, och dessutom knappt sovit den senare delen av sommaren. Det är mycket som spelar in helt enkelt. Men faktum kvarstår - Jag börjar tröttna.

Samtidigt har jag mitt gäng med vänner som håller mig över ytan. Som försöker få mig att förstå att jag förtjänar bättre. Att jag är värd det bästa. Att jag ska våga säga ifrån, stå upp för mig själv, och inte nöja mig med vad som "kastas åt mig". Innerst inne vet jag att de har rätt. Det är bara svårt att överföra det på verkligheten.

Och nej, det är ingen som gjort något dumt eller behandlat mig illa för tillfället, jag känner bara att jag har kortare stubin än vad jag brukar ha, och det stör mig. Det stör mig väldigt mkt. Jag är inte van att ha kort stubin.

Men sen är det faktiskt så, att för en gångs skull så vet jag precis vad jag vill ha, och hur jag vill ha det. Jag vet bara inte hur jag ska få det, eller OM jag kan få det. Den som lever får se, antar jag. Jag ska bara försöka lista ut hur folk tänker först. För det lär ju gå fort...